Idag tog jag fram slalombanan för att enbart jobba med ingångarna. Min slutmålsbild är att hon ska kunna hitta ingången själv oberoende var jag befinner mig. Vi jobbade med frivilliga beteenden och belöningen kastade jag framför nosen på henne så fort hon gick in rätt. Jag började med att stå nära ingången för att hon skulle kunna lyckas. Efter 3 repetioner började jag flytta runt mig själv. Varje gång ställde jag mig på en ny plats. Vi har kommit så långt att jag kan ställa mig lite till vänster om slalombanan och hon går runt för att gå in. Jag ska banka ner 4 pinnar i backen här hemma mer behövs inte för att träna ingångarna. När hon blivit lite säkrare kan jag ta till doggie zen för att utveckla det hela.

Min plan:Vecka 16 jobbar jag nära ingången från alla hörn och kanter.

Vecka 17 tar jag ut avståndet mer och jobbar längre från.

Vecka 18 jobbar jag med avstånd då jag befinner mig "före" hunden alltså vid slutet av banan.

Vi får väl se om tidsplanen håller den får anpassas efter träningens framskridande.

Gun och jag hjälptes åt att plocka fram hindren idag. Körde några repetioner genom den plattatunneln. Det är den som vi har tränat minst på. Men det gick väldigt bra så det kommer nog inte behövas så mycket repetioner för att den ska sitta. Kollade också vad vi behöver fila på i slalomen. Hitta rätt ingång när matte står på vänstersida där började hon göra fel ibland. 10 pinnar är säkra men pinne 11 började hon ibland tycka att nu var vi klar. Är nu med i träningsgruppen på klubben så nu ska här tränas...

Idag körde vi först de tre sista momenten så tävlingslikt som möjligt. Metallapporten är den svagaste i kedjan vilket är tur då den kommer först. Slipper vi straffa de andra beteendena. Är riktigt nöjd med vittringsprovet. Bra tempo, fin luktdiskrimineringsarbete. Det enda vi nu har att fila på där är plockningen av pinnen. Hon tar gärna lite slarvigt och gör ett omtag. Men rullningarna är borta och hon håller den stenhårt hela vägen in. Körde 3 repetioner till rutan, det enda som jag kan klaga på är tempot men hon höll ett jämnt tempo vilket nästan är viktigare än full galopp poängsmässigt. Blev så himla glad när den kedjan fungerade. Sedan körde vi 5 repetioner på apportering med dirigering mot höger apport. Det som kan förbättras är tempot ut mot konen annars var det perfekt. Så nu var matte på tillräckligt gott humör för att ta tag i dumrutan igen. Förberedde oss genom att lägga sitt högt upp i byrålådan och sedan körde vi. Tanken är jobba med sitt, ligg kedjan tills det sitter ordentligt innan vi lägger på ställandet. Det gick kanon, körde 5 gånger och det fungerade varje gång. Nu ska jag inte ha bråttom med att lägga till ställandet utan jobba in denna kedja så den verkligen sitter. Sedan när det är dags tar jag fram ställandet högst upp i byrålådan och bygger på. Få se om det fungerar. Sömn är bra!

Sedan filade vi på apporteringen av vittringspinnen, högerförflyttningar.

Står nu i valet och kvalet att strunta i mina baklängeskedjor och återgå till det "gamla". Det känns som jag aldrig får skörda frukten från mitt träning. Kedjorna spricker hela tiden, det är faktiskt svårt att tro att vi tränade för ett år sedan och var 0,5 poäng från ett första pris, då vi till och med nollade apporteringen med fjärrdirigeringen. Nu klarar hon inte ens av att sätta sig på kommando. Jag har helt enkelt fått träna som om hon inte vet vad ett sättande är idag. Vi har arbetat med baklängeskedjor mindre än ett år det är kanske för mycket begärt att tro att det konceptet köpes när man tränat i framlängeskedjor i nästan 5 år. Får sova på saken....

Det enda enda positiva idag var att hon kunde ligga tyst och titta på när matte dirigerade och hjälpte andra ekipage på plan.

Har satt igång ett storkok av hundgodis igen. Denna gång ett oxhjärta. Det är verkligen ett stort hjärta och jag får nog se framemot en timmes jobb med att skära den i småbitar. Fick en påse med kycklingnackar av Mary igår som jag tänker lägga i maten och ha när jag tränar ikväll. Det är mycket glukosamin i kycklingnackar som är bra för skelettet och hundens leder. Det är detta man brukar ge hundarna i fodertillskott när de börjar bli till åren.

Nu har vi kommit så långt att hon hoppar i med båda baktassarna i skålen. Ja, hon tar dem inte en och en utan hoppar i jämfota med dem. Blir intressant hur hon ska lösa tre tassar i skålen eller fyra?

Åkte till Mary. Hon hade besök av Margareta från Umeå som går tränarutbildningen 2 hos Fanny med Mary. Hennes Australien Shepard var jättefint tricolor färgad. Lite ovanligt att se just dem i de färgerna.

Mary och hon körde sin diskrimineringsuppgift. För övrigt samma uppgift om vi hade på träningstekniken med Fanny.

Sedan tränade Mary sitt stanna och Margareta visade upp sitt stå som kom från hoppa. Vi kunde konstatera ganska snabbt att hennes stå var avståndbundet. Det bjöds på enbart samma avstånd från matte hela tiden oavsett när hon gav kommandot. Så där blev det till att generalisera övningen till olika avstånd i läxa. Jag gjorde några rutskick. Typiskt att min hund hittade godisspill på backen innan så hon gick mer med snoken att leta godbitar än att aktivt leta efter rutan. Så jag fick gå fram och skicka från kort avstånd två gånger för att det skulle bli raka skick ut till rutan. Annars fick min sitta i Marys bur och titta på.  Jag funderar allvarligt på  köpa en tygbur för att slippa allt detta skällande som inte alls avtar för att jag ignorerar och belönar de få korta stunder hon bjuder på tystnad.

Mary och jag bytte litteratur med varandra. Jag lånade jätteboken Coaching People to train their dogs av Terry Ryan. Efter den är läst blir det Fight och Control unleashed som jag vill läsa.

Har återupptagit fyra tassar i en skål träning. Har kört med en plåt innan. Nu tog jag en träskål som rymmer tassarna med lite arbete från hundens sida. Två tassar slängde hon i på en gång. Fick till att belöna baktassarna när hon sprang över den och råkade sätta en tass i. Så hon började slänga i baktassarna när hon gick över den, hon kan fortfarande inte medvetet sätta i dem. Fick till några bra belöningsplaceringar idag så att hon stod kvar med baktassen. Hon jobbade intensivt, hon verkligen tänkte så det knakade och det kom några konstiga ljud ifrån henne när det var som intensivast. Sista passet såg man att hon fattat att det var baktassarna som gav utdelning men jag ville att hon skulle stanna kvar i skålen med tassen och inte bara trava över. Så då jobbade vi verkligen på hög frusteringsnivå. Men hon gick inte upp i skall utan stannade upp och tänkte en microsekund och försökte få i tassarna på något finurligt sätt som matte tydligen var ute efter.