Nu när A-hindret är fixat och finns tillgängligt på  träningsplanen har vi kunnat återta denna träning. Jag vill gärna använda mig av bollen som belöning både för att bygga upp fart från början och det är mindre att släpa på än TT maskinen varje gång vi ska träna.

Pass 9

Hade A-hindret på tävlings höjd. Kollade av om det skulle fungera att träna på den nivån men det konstaterade jag snabbt att antal fel var alldeles för hög. Även om han fick springa bara från nokeln.

Kriterier:

Träff på matta belöning

Träff nedanför pinne 2 på det röda kontakfältet belöning och mycket beröm och handklapp= stjärnträff

(målbilden för mig -benträff på mitten av mattan och nedanför).

Träff på kontaktfält men ovanför matta räknas ej som träff i träningen.

Pass 10

Sänkt A-balansen till träningshöjden för nybörjare. 

Högersida: 00111 60%

Vänstersida: 011100 50%

Vänstersida: 11111 100%

Väldigt känslig för om jag ligger före då höjs träffarna och det blir missar.

Jag skiljde inte på vanliga träffar och stjärnträffar på just detta passet.

Noterar att jag får anpassa min fart bättre så länge kommer jag lite föra hoppar han.

Pass 11

Högersida: *110*  80% träff, 20 % stjärnträffar

Vänstersida: *01*0*   60 % träff, 33,3 % stjärnträffar

Vänstersida: 10*10   60 träffar, 20 % stjärnträffar

Pass 12

Jag lägger till lite mer fart genom en poolnuddle 2,5 meter från A-hindrtet som han ska runda.

Jag anpassar fortfarande min fart till hans.

Vänstersida: *110*  80% träffar, 60% stjärnträffar

Högersida: 1**00   60% träffar, 20 % stjärnträffar

Högersida: 1**** 100% träffar, 80 stjärnträffar

Jag ser att antalet stjärnträffar ökar sakta samtidigt som träffarna ökar.

Pass 9

Påbörjat med att stå på längre avstånd och han måste göra sin nosdutt, men jag behöver mer aggressiva nosduttar så jag blandar passet med störningsträning. Jag rör bollen och belönar när han gör en nosdutt trots min rörelse. För att han ska klara av att jag står längre bort.

Pass 10

Arbetar på samma sätt som pass 10 mixar med avstånd och störning med bollen. Kräver fler nosduttar innan belöningen.

Lägger till fart i nedlaget med att springa vid sidan av stannar upp vid nedslaget för att minska på svårigheten än så länge.

Pass 11

Använder mig av en poolnuddle för att få ut hunden och komma med mer fart. Fortfarande stannar jag vid nedslaget gör en svårare där jag inte stannar upp riktigt på slutet.

Pass 12

Nu jobbar jag både med fart in på gungan och stannar inte upp själv utan fortsätter lite försiktigt. Hans nosduttar är nu så kraftiga att nostargeten, ett genomskinligt lock, far iväg och han lämnar gungan för att nå den. Belönande sista gången med att släppa iväg. Nu måste vi överföra nosdutten hemma på golvet och sedan ta bort targeten.

Jag byggde upp en del av en av banorna vi körde på Öland. Den var jätterolig och hade fina linjer men Scoobie var så övertaggad att vi inte kom långt på denna banan på tävlingen. Då jag inte har något långhopp och saknar några tunnlar fick det bli halvabanan till långhoppet kom.

Jag har byggt den lite tightare i avståndet.

Scoobie rev hinder två ett antal gånger...så svårt att springa och lämna med honom då han mister all förnuft vad gäller hoppteknik med fart.

Swisch fick också pröva på men jag delade upp den och självklart slutade vi vid slalomet.

Här är banan i sin helhet.

Swisch ar fått testa muren och det var inga konstigheter nu ska den bara byggas in i en sekvens i en lättare bana för att tränas in.

Sandra har lyckats tagga mig till att göra ett VP med Scoobie. (Så jättesvår att övertalad kan jag ju inte säga att jag var precis).

Vallning är något som för mig är svårt då jag inte har någon riktig målbild eller färdig kunskapsbild att följa. Den är ju helt annorlunda uppbyggd då man inte kan fila på flera färdigheter och sätta ihop dem typ till något färdigt.

Utan det är mer uppbyggd som levels. Först måste man ta sig till lever 1 för att kunna jobba med level 2 typ...

Att gå kurs brukar ofta leda en till att få hjälp med den "level" man befinner sig på tillfället. Så kommer man hem tränar och sedan står man där med ett, Jah, vad ska vi göra nu då?

Även om man är flera på kurs och ser vad de gör går det förbi ens kunskapsnivå. För vilken level ligger de PÅ?

Det finns ingen uttalad stegvis kursplan och om jag ska vara ärlig har de flesta jag gått för misslyckats med något väsentligt. Att förklara varför vi gör det vi gör... Orsaken till övningen vad har den för syfte utan mer förklarat hur det går till.

Vilket har gjort att jag gjort en del saker utan en aning om vad syftet egentligen är.

Så jag behöver mer krokar att hänga den praktiska kunskapen på som man får när man går kurs.

Då är teori genom böcker bra.

Jag letade genom efter rekommenderad litteratur och då speciellt med tanke på hur Border Collie vallar. 

Jag hittade 2 böcker varav en fanns på biblioteket, för den var slutsåld på näthandeln. Den andra boken finns att beställa på Svenska vallhundklubbens hemsida och den har jag ännu inte köpt.

Vallhunden från valp till vallning (puplicerad 1994)

Boken har några år på nacken och jag konstaterade att de första 5 kapitlen inte var något av intresse för mig och skuttade direkt på pudelnskärna. Djuren, hunden och föraren. sid 66

Övningarna i boken började på sidan 80 och är perfekta för en nubie som mig.

Med instruerade bild, vad ska jag som förare befinna mig och göra, hunden befinna sig och göra och vad gör jag om hunden inte gör som det är tänkt. En klar -vad är syftet med övningen och vad vill vi att hunden ska lära sig av övningen.

En klar "kursplan" att följa för oss nybörjare då övningarna byggde vidare på varandra.

Vilka kunskaper hunden behöver ha som vallhund och vilka övningar som tränade vad.

Helt okey bok alltså att börja med för att få mer struktur och en bättre målbild.

Scoobie har på något magiskt sätt utvecklats till en otrolig självsäker och lugn hund med fåren. Detta trots så lite träning måste tilläggas. Jag gick för Jonas Gustafsson och körde mycket i långlina och jobbade med hans självförtroende i början. Vilket är den enda förklaringen jag kan ge. Det är en helt anann hund i fårhagen än på agilityplanen.

Nu jobbar vi med att hålla balansen. Alltså grunden egentligen. Så klockan övningar fast att jag ska gå i stora 8:or i 25:an hagen. Han vill gärna slå lite och vi tränar även raksträckor där han måste gå rakt och inte dra åt något håll.

Jag har enorma problem med att gå baklänges och prata samtidigt, jag tenderar att stanna varje gång jag ger kommando vilket gör att fåren kommer ifatt mig och jag hamnar i skocken på en gång.

Vi kan nu hämta fåren själva i stora hagen och få dem att gå in i 25:an. Vilket gör att både Swisch och Scoobie kan träna mycket oftare på det de behöver.

När Swisch bara var liten sådär mellan 5-7 månader åkte vi till uppfödaren för att träffa får för första gången. Han gjorde som de flesta andra vallhundar, åt en massa fårskit och var helt ointresserad av fåren.

Jag hade så mycket att träna på när det gäller vardagslydnad när det gällde denna herrn, då han gjorde utfall mot andra hundar i frustration att inte få komma fram pronto.

Ett gigantiskt jaktintresse för allt som rör sig ute i skogen. Att tända hunden på får fick komma senare. Då jag inte har tillgång till får själv och får åka en bit för detta ända mål. Big mistake!

För på våren då jag tyckte att nu skulle vi ta tag i jakten ordentligt nu hade vi använt oss av de störningar som fanns att tillgå träningsmässigt och lyckats. Nu ville jag gå vidare och att kunna valla var ett steg att få hans jakt under kontroll. Kunde vi få samarbete i hagen skulle det spilla över i andra sammanhang var tanken. Nu var det bara att intresset fanns för fåren på en helt annan nivå än när han var liten så att säga.

Han kastade sig ut och gjorde attack, blockerad av stress och skällande. Hela hans boge dammade av stressmjäll när man klappade honom. På några få sekunder grusades den planen bort. Det skulle krävas en hel del träning att bara få honom att vara lugn bland fåren och jag som inte hade några får att tillgå från början :/. 

Nu började en intensiv letande av får att få stå och glo på...

Vi måste börja med stort avstånd och stillastående får för att han gick upp i varv så mycket när de rörde sig.

Tur hade jag när vallning kom upp på Ölands tävlingen och Sandra bjöd in mig i hagen deras.

Första tillfället i deras hage blev en lugnare upplevelse trots att en av tikarna löpte och han tyckte att det var väldigt intressant. Faktiskt var de dubbelt så intressant som fåren och lite störning om vi kom för nära.

Han var mycket lugnare, fortfarande vill han sticka iväg med utfall men stressen där han är helt blockerad var som bortblåst. Jag började få förhoppningar om att det kanske trots allt skulle kunna använda mig av vallningen som en del av antijakt träningen trots allt.

Vi besökte hagen nästan varje dag. I början satt vi bara och tittade på fåren och förflyttade oss sakta närma tills de gav sig iväg, oftast då kom ett bjäpp av beskvikelse fram. Då jag var själv i hagen gjordes ingen filmning av denna träning. Till slut kunde vi jobba med Swisch i rörelse utan att han blockerade sig med skällande och utfall.

Tredje filmningen då hade det gått 1,5 vecka sedan den förra filmen. Då vi fick chansen att valla i 25:an kunde vi jobba lite närmare, vilket fåren inte alls tillåter i stora hagen. Jag försökte också få honom att driva dem och upptäcka att går jag runt kan jag både stanna dem och byta riktning på dem. Bygga upp hans självförtroende och hur han kontrollerar dem. Numera är det bara om fåren sticker iväg som han bjäbbar till han är tyst och inte under stress. Han är dock fortfarande het och behöver mycket övning för att jag ens ska tänka långlina med arbetet med honom. (Scoobie som bjäppar på filmen över orättvisan att inte få jobba.)

Jag är så oändligt tacksam att Sandra låter mig låna deras får till vallning för både Scoobie och Swisch, utan den möjligheten skulle vi inte alls ha kommit någonstans. Hon har dessutom lyckats tuta i mig att jag ska ta VP med Scoobie. Så nu läser jag helt plötsligt vallninglitteratur ...

Scoobies utveckling får komma i ett annat inlägg.

Pass 3

Detta passet försöker jag se om han kan träffa hitboarden med fart och det gör han inte. Vilket gör att jag får straffa träffar på kontakfältet men som inte träffar hit boarden.

Jag inser att jag måste lägga ner en hel del träning på Hit boarden om han ska träffa alltså börja om från början och den tiden vill jag inte alls lägga ner. Träffytan på mattan och hitboarden är mindre än hälften så stor så det är klart en stor skillnad dem emellan. Inte rättvist att tro att han ska träffa den då.

Jag vill utnyttja sommaren till att träna på balansen som jag bara har tillgång till nu sedan blir det orginal höjd till vintern som gäller.

Pass 4

Jag bestämde mig för att belöna alla träffar på kontakfältet men belöna extra de träffar som råkar träffa hit boarden. Han hoppade hela kontakfältet med full fart så jag tar och sätter honom närmare men märker att han har nästan samma beteende så jag lägger targetmattan över för den kan han ju sedan förut. Nu ökar träffarna och dessutom har han låga träffar vilket gör att hit boarden piper.

Pass 5

Först repeterade jag beteendet med litet avstånd till kontaktfältet sedan utökade jag avståndet för att låta han springa hela plankan.

Han har högre träffsäkerhet när jag springer på höger sida.

Jag jobbar i pass med 5 repetitioner vilket inte syns på filmen men denna gång 5 ggr på varje sida innan byte av sida.

På slutet låg han på 80 % på höger sida varav alla dem var på hit boarden (stjärnträffar) och 60 %  varav alla stjärnträffar på vänster sida. 

I min bok noterade jag att jag måste belöna snabbare då Swischen tittar på mig efter att han trampat på mattan.

Pass 6

Pass i 5 repetitioner.

Höger sida: 100% varav alla stjärnträffar.
Vänstersida 40% varav alla stjärnträffar.
Vänstersida 66,6 % träff varav 50 % stjärnträffar

Vänstra sidan den svagaste men är det så konstant eller är det bara det för jag börjar med högersida varje gång?

Träffarna ökar men kan det vara att han inte orkar koncentrera sig och hålla ihop kroppen?

Pass 7

Vänstersida: 80% träffar varav 60 % stjärnträffar.

Högersida: 100 % träffar varav 80 % stjärnträffar

Utvecklingen fortsätter och jag kan inte dra några slutsatsen att starten på en sida avgör hur det ska gå.

Pass 8

Vänstersida: 80 % varav alla stjärnträffar

Högersida: 20% träff 0 % stjärnträff

Högersida: 60 % träff varav 20 % stjärnträffar

Vet inte varför det blev sådan dipp på högersidan helt plötsligt. Men jag tränar på dagen och det är varmt kanske det tog slut i lillhjärnan. Jag hade annars tänkt höja balansen om denna gången hade legat över 80 % träffar också.

Jag kör alltid slalompassen först då det är mycket tankeverksamhet och fart som jag vill ha med i den träningen.

Pass 26

Tränar ingångar från en tunnel med 90 graders sväng till slalomen.

Pass 27

Tränar ingångar.

Pass 28

Det är dags att jobba med att hålla sig kvar i slalomet oavsett.  Det är bra om man gör en störningstrappa med störningarna. Själv gjorde jag missen att tro att pipljudet skulle vara det svåraste. Det var alla synintryck egentligen som mest var störande. Man får se upp om man har en hund som lägger av då får man trappa upp lite saktare än vad jag valde att göra. Det var ett svårt pass enligt Swisch.

Pass29

Störningsträningen fortsätter det är fortfarande ganska svårt men det börjar hända saker.

Pass 30

Störningsträning nu började det hända saker. Det är sista passet jag gör på en vecka nu får det lägga sig i tankarna så återtar jag träningen om en vecka igen. När han klarar av dessa störningar kommer jag att arbeta med att sticka före i slalomet. denna träning bör göra den träningen lättare.

Pass 31

Tränar vi ingångar fast med hopphinder och 4 slalom. Jag håller medvetet mig långt bort från ingångarna då jag vill att han ska få vara självständig i sina beslut.

Jag har försökt att träna RC med Scoobie i två år och vi har liksom inte ens kommit till balans hindret. Har använt mig av targetmatta, bump och varje gång vi kommit så långt att vi ska överföra det på balansbommen bryts beteendet ner till inga träffar eller träffar lyckligtvis ibland. En ständigt känsla av misslyckanden. Vilket gör att RC träningen inte har varit särskilt lustfylld och ett undvikande från min sida har börjat ta form.

Så jag har bestämt att ge upp med Scoobie. Är det inget roligt kommer den känslan överföras ganska snabbt till honom också.

Så jag har nu bestämt att återinföra våra stopp. Ska anmäla oss till Frövi i agilityklass med den visionen att diska oss om han kliver av utan någon dutt. Så nu kommer kontaktfältsträningen upp i status på träningen från att legat ganska lågt.

Började med att damma av stoppen utan fart det är inga konstigheter då han har samma på gungan.

Sedan byggde jag upp den i normal höjd och körde. Då jag tränat Swisch med running hade jag Hit borden och mattan på fortfarande. Orkade inte ta bort den. OBOY, vad dum man ibland kan vara. Det blev genast svårare med att göra nosduttarna då mattan betyder träff och den pipande hit boarden och en matte som själv går igång på pipandet och släpper med ett fri kommando. Det gör vi inte om fler gånger.

DÅLIG träning helt enkelt.

Här tränar vi äntligen med rätt kriterier och inga störningar. Ett bra träningspass.

Träningspass 4 skulle jag arbeta med störningar. Började med leksaken som störning därav börjar han låsa sig med att stå och glo. Att ha en rörande leksak medan man måste nosdutta, SVÅRT. Lättare är att nosdutta fast den flyger.

Sedan började jag lägga in störningar som hinder efteråt. Vad säger man, störningen var då svårast för matte. För kriteriet nosdutt innan frisignal var tydligen alldeles för svårt för mig då jag gick in i handlingskoncentration. Det var så pinsamt att se hur många gånger jag släppte honom bara för att han stannade till så jag orkade inte ens ha med ALLA dessa tillfällen på filmen... 

Så den här övningen kommer vi att jobba med mera för min skull jag måste lära mig att hålla på kriteriet även när jag ska handla liksom ;P.