När Swisch bara var liten sådär mellan 5-7 månader åkte vi till uppfödaren för att träffa får för första gången. Han gjorde som de flesta andra vallhundar, åt en massa fårskit och var helt ointresserad av fåren.

Jag hade så mycket att träna på när det gäller vardagslydnad när det gällde denna herrn, då han gjorde utfall mot andra hundar i frustration att inte få komma fram pronto.

Ett gigantiskt jaktintresse för allt som rör sig ute i skogen. Att tända hunden på får fick komma senare. Då jag inte har tillgång till får själv och får åka en bit för detta ända mål. Big mistake!

För på våren då jag tyckte att nu skulle vi ta tag i jakten ordentligt nu hade vi använt oss av de störningar som fanns att tillgå träningsmässigt och lyckats. Nu ville jag gå vidare och att kunna valla var ett steg att få hans jakt under kontroll. Kunde vi få samarbete i hagen skulle det spilla över i andra sammanhang var tanken. Nu var det bara att intresset fanns för fåren på en helt annan nivå än när han var liten så att säga.

Han kastade sig ut och gjorde attack, blockerad av stress och skällande. Hela hans boge dammade av stressmjäll när man klappade honom. På några få sekunder grusades den planen bort. Det skulle krävas en hel del träning att bara få honom att vara lugn bland fåren och jag som inte hade några får att tillgå från början :/. 

Nu började en intensiv letande av får att få stå och glo på...

Vi måste börja med stort avstånd och stillastående får för att han gick upp i varv så mycket när de rörde sig.

Tur hade jag när vallning kom upp på Ölands tävlingen och Sandra bjöd in mig i hagen deras.

Första tillfället i deras hage blev en lugnare upplevelse trots att en av tikarna löpte och han tyckte att det var väldigt intressant. Faktiskt var de dubbelt så intressant som fåren och lite störning om vi kom för nära.

Han var mycket lugnare, fortfarande vill han sticka iväg med utfall men stressen där han är helt blockerad var som bortblåst. Jag började få förhoppningar om att det kanske trots allt skulle kunna använda mig av vallningen som en del av antijakt träningen trots allt.

Vi besökte hagen nästan varje dag. I början satt vi bara och tittade på fåren och förflyttade oss sakta närma tills de gav sig iväg, oftast då kom ett bjäpp av beskvikelse fram. Då jag var själv i hagen gjordes ingen filmning av denna träning. Till slut kunde vi jobba med Swisch i rörelse utan att han blockerade sig med skällande och utfall.

Tredje filmningen då hade det gått 1,5 vecka sedan den förra filmen. Då vi fick chansen att valla i 25:an kunde vi jobba lite närmare, vilket fåren inte alls tillåter i stora hagen. Jag försökte också få honom att driva dem och upptäcka att går jag runt kan jag både stanna dem och byta riktning på dem. Bygga upp hans självförtroende och hur han kontrollerar dem. Numera är det bara om fåren sticker iväg som han bjäbbar till han är tyst och inte under stress. Han är dock fortfarande het och behöver mycket övning för att jag ens ska tänka långlina med arbetet med honom. (Scoobie som bjäppar på filmen över orättvisan att inte få jobba.)

Jag är så oändligt tacksam att Sandra låter mig låna deras får till vallning för både Scoobie och Swisch, utan den möjligheten skulle vi inte alls ha kommit någonstans. Hon har dessutom lyckats tuta i mig att jag ska ta VP med Scoobie. Så nu läser jag helt plötsligt vallninglitteratur ...

Scoobies utveckling får komma i ett annat inlägg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vissa hundar går inte bara upp i sin aktivitetsnivå vid hundmöten utan de behåller den under en längre tid efter mötet. (Flämtande andning, spänd kropp, huvudet som spanar efter fler mötande, hög svans osv.) Den aktivitetsnivån hunden ligger på eft...

Ett enkelt beteende som handtarget kan underlätta för de hundar som har problem vid hundmöten.  Det ger hunden en uppgift och för de hundar som fastnar med blicken på mötet, är handtarget ett effektivt verktyg att styra bort blicken från den andr...

Varför ska du använda långlina?  Vissa beteenden är självbelönande och om hunden får utföra dem kommer de att utföras oftare för varje gång hunden har gjort dem. T ex att sticka iväg till andra hundar, sticka på vilda djur eller fly. Långlinan ge...

Berikning för hundar    Vad är berikning?  Det har pratats om berikning ett bra tag speciellt i djurparksvärlden. Men nu verkar det vara väldigt trendigt i hundvärlden och man ser ofta det ordet i olika sammanhang. Man har gått från att a...

Det enklaste sättet att öka en hunds fokus och få pålitliga inkallningar och vara ointresserad av att sticka iväg på egna äventyr är att sluta vara den som enbart håller i ena änden av “snöret”. Istället för att se promenaden som ett verk...