Vi har äntligen haft genombrottet jag väntat på när det gäller leksaker. Han har tagit leksaken när jag håller den, när jag kastar iväg den, men inte om han sitter och jag går iväg lägger ner leksaken på vägen mellan oss och ber att han ska ta den. Detta har inneburit att många av mina övningar till fokus, target osv inte har gått att göra då han inte är tillräckligt taggad på leksaken av sig själv. Men nu äntligen efter alla jaktlekar på backen och fokusövningar på leksaken har det äntligen klickat. Jag kan nu gå iväg, lägga leksaken på backen och säga okey och han tar leksaken först innan han sticker till mig. Så nu har jag börjat jobba med fokus på leksaken när jag inte står i linje med leksaken och han måste springa till den sedan komma till mig. (Det är då representativt för fokus på ett hopphinder när jag inte står i linje med den.)

Jag har flyttat ut buren på altanen och leker burleken med honom. Den är nu så pass laddad att jag kan jobba med avstånd. (framåt) Jag kan använda mig av både godis och byta till leksak i samma pass med klicker utan att han börjar leta godiset och skiter i leksaken.

Jag har tagit fram targetmattan och omväxlande jobbar vi med att söka sig framåt till mattan eller passera den mot leksaken som ligger utlagd. Vi är på nybörjarstadiet och jag har inte brytt mig om att sätta på några viktmanschetter för att se träffarna då mattan är både stor nog för träff varje gång. Han har inte den högsta farten påkopplat ännu. Men han börjar få upp farten mot den nu.

Då vi har fått igång framåt har jag introducerat tunnel för honom. Jag använder mig av en rak tunnel och står nära och flyttar mig sakta ifrån precis som alla andra framåt övningar. Nästa vecka ska jag påbörja klockan runt tunneln.

Tysthetsträning: har inlett sitta och titta på tyst träning med Qvick. Då han inte har så mycket intresse på att ha något i munnen har jag valt att gå en annan väg med honom än de andra killarna. Träningen sker på altanen ännu så länge. Jag stänger in honom på altanen och står med Swisch på andra sidan med leksak. Jag leker lite lätt i början ( tar jag i så flyger han över altanstaketet, inga problem med hans hoppteknik inte :O) om han sätter sig ner vilket han gör så öppnar jag grinden en bit medan jag leker, försöker han smita ut så stängs den igen. Samma sak om han skäller till, den får stå på glänt så länge han sitter tyst och tittar på leken. Jag har kommit så långt att jag kan kasta iväg leksaken och be Swisch hämta den. Jag belönar hans sitt kvar med tyst att han får sitt namn med okey och sticka efter att stjäla den av Swisch. Hög belöningsfaktor på den. Vi jobbar även med turtagning så efter ett pass tysthetsträning får han köra ett arbetspass av något och sedan tar vi tysthetsträning igen på det. Min tanke är att jag ska kunna ta det till andra miljöer med en bur. Vi får väl se om det går vägen. Vi har några intressanta veckor att träna på detta och utvärdera om det fungerade. 

Han är en väldigt högljudlig herre.

Har glömt bort att berätta att vecka 24 har jag gått ner ännu en procent till 5 % av hans vikt i mat. Nu när han är 6 månader räknar jag in vanliga ben som kalciumkälla. Jag har gått upp i kalciumhalten då tillväxt takten nu saktat ner, den är dock inte lika hög som de vuxna individerna ännu.

Burleken

Vi har fortsatt med inkallningarna på promenaden och använt oss av räknandet för att värdeladda räkningen till andra lekar senare. Vi har jobbat med stonegame, men måste ha en låg sten att jobba med då han gärna bara tar framtassarna på istället för att hoppa upp med alla tassarna. Just nu är vi på värdeladda stenarna och kan inte jobba med framåt. Har försökt att jobba med leksak istället för godis och det börjar gå bättre. (Klicket gör att han förväntar sig godis).

Han har haft en dubbelhuggtand som jag vickat på varje dag men den har suttit stenhårt fast. Så jag var verkligen övertygad om att den här kommer vi få åka till veterinären med så småningom. Då jag firade midsommar i Hudiksvall skulle jag visa dubbeltanden för mamma och poff så fanns den inte… Den fanns ju där dagen innan och satt lika stenhårt som alltid, så med den erfarenheten så behöver man inte oroa sig i onödan hädanefter. Det kanske ger sig självt med tiden.

Vi har fortsatt att jobba med inkallningarna på promenaderna. Med detta tillägg -att jag räknar innan jag ger honom sin okey signal. Alltså 1-2 okey. Eftersom han sitter där som en raket startklar i förväntan tänkte jag att varför låta ett sådant perfekt tillfälle gå till spillo. Jag värdeladdar mitt räknande med det bästa han vet och får han att explodera rakt fram som tanken är med 1-2-3 game. Istället för att springa mot en leksak med matte får han nu explodera iväg med Scoobie. Varför gå över ån för att hämta vatten liksom…

Vi har jobbat jättemycket med belöningarna speciellt jaktleksbelöningen och plockat in handling i den lekarna. Som vilken sida belöningen kommer på, alltid den hand som matte har utsträckt. Postturns -alltså vändningar där hunden hamnar på samma sida. Att kunna förutsäga ett stopp och sväng. Framförbyten med leksaken. Pallen har börjat flyta på och han gör ett kvarts varv med fart från båda hållen och ett halvt varv med lite mindre fart.

Vecka 23

Kallar vi inkallningsveckan. Inte för att vi körde några speciella pass utan vi hade det på morgonpromenaden. Jag vill att -HIT! ska få alla 3 killarna att vända och storma emot mig så denna vecka har det funnits minst 3 tillfällen varje morgon med detta. Då Scoobie är så himla lättstyrd är det inte ofta jag ger detta kommando utan ber honom att gå till sidan om stigen eller lägga sig ner eller liknande. Men jag vill verkligen kunna kalla in dem snabbt alla 3 och Qvick gillar att springa ikapp så man får gratis snabbt ända fram och Scoobie följer med. Sedan kommer vi till de inkallningar jag använder deras namn med, då förväntar jag att den hund som jag nämner kommer. Dessa körde vi 5 av varje dag. Så ni anar inte hur många inkallningar det blir med alla 3. Qvick har ju börjat fastna på Scoobie så jag har kört jaktinkallningar med hans namn för att han inte ska stanna på vägen för att kolla in Scoobie. När han sedan kommit in har jag bett om ett sitt och haft min ok- signal som belöning. Då får han rusa iväg med Scoobie vilket väger mer än godis just nu. Jag har ibland gett godis och han måste ta godisen för att få sitt okey. Detta för att ha kvar att ibland kommer Matte med handen nu med godis men ibland kanske ett koppel. (Han måste alltså alltid invänta min okey signal innan han springer iväg. På detta sätt har jag motat Olle i grind men att han tvärvänder och sticker iväg igen. Då han får göra det han vill om han sätter sig ner. Jag har även fått in sitt kvar på avstånd då jag går ikapp ger en godis och sedan får han sitt ok och rusa iväg med full fart. Detta är perfekt vid kullar/böjar av stigen då jag inte kan se vad som finns framför oss. Istället för att han bär iväg på egen hand får han sätta sig vänta in mig och få sitt okey när jag kan se bättre. Jag har gått från att kunna säga sitt på 2 m avstånd till mer än 50 då jag har den bästa belöningen han vet… att få sticka iväg i full fart. Premarck baby, premarck…

Vecka 22

Har endast haft ett planerat träningspass. Inspirationen tryter eller avsaknad av lust ska jag väl säga, men vi kommer igen nästa vecka. Den träning som gjorts har varit på vanliga promenader. Ett beteende som jag upptäckt är att nu springer Qvick inte bara med utan före Scoobie vilket gör att när jag går på ytor där jag inte har bra uppsikt får han ta mötet först. Så förra helgen kopplade jag upp honom i skogsdelen av promenaden pga att det kommer snabba cyklar mot oss ibland. När Scoobie är först då säger jag bara sidan och Scoobie går in åt samma sida som jag gör och Qvick följer efter men nu ligger han före och vänder vilket gör att han inte kommer undan från stigen så snabbt som jag vill. Ett annat beteende är att springa med Scoobie har blivit något han tycker väldigt mycket om att göra, så pass att han kommer när jag ropar men tar inte godiset utan vänder och rusar ikapp Scoobie hellre. Detta gör att hans stannande när jag tar bollen för Scoobie har påverkats och han vill dra iväg före. Så nu tar jag Scoobies boll, ber om ett sitt på avstånd för Qvick går fram, låter han inte springa förrän han ätit sin godisbit och säger okey och ger Scoobie sin boll. På så sätt hoppas jag att jag skapar goda vanor där han väntar på okey och inte bara sticker iväg när jag kommer emot honom med bollen i handen.