Vi har fortsatt att jobba med inkallningarna på promenaderna. Med detta tillägg -att jag räknar innan jag ger honom sin okey signal. Alltså 1-2 okey. Eftersom han sitter där som en raket startklar i förväntan tänkte jag att varför låta ett sådant perfekt tillfälle gå till spillo. Jag värdeladdar mitt räknande med det bästa han vet och får han att explodera rakt fram som tanken är med 1-2-3 game. Istället för att springa mot en leksak med matte får han nu explodera iväg med Scoobie. Varför gå över ån för att hämta vatten liksom…

Vi har jobbat jättemycket med belöningarna speciellt jaktleksbelöningen och plockat in handling i den lekarna. Som vilken sida belöningen kommer på, alltid den hand som matte har utsträckt. Postturns -alltså vändningar där hunden hamnar på samma sida. Att kunna förutsäga ett stopp och sväng. Framförbyten med leksaken. Pallen har börjat flyta på och han gör ett kvarts varv med fart från båda hållen och ett halvt varv med lite mindre fart.

Vecka 23

Kallar vi inkallningsveckan. Inte för att vi körde några speciella pass utan vi hade det på morgonpromenaden. Jag vill att -HIT! ska få alla 3 killarna att vända och storma emot mig så denna vecka har det funnits minst 3 tillfällen varje morgon med detta. Då Scoobie är så himla lättstyrd är det inte ofta jag ger detta kommando utan ber honom att gå till sidan om stigen eller lägga sig ner eller liknande. Men jag vill verkligen kunna kalla in dem snabbt alla 3 och Qvick gillar att springa ikapp så man får gratis snabbt ända fram och Scoobie följer med. Sedan kommer vi till de inkallningar jag använder deras namn med, då förväntar jag att den hund som jag nämner kommer. Dessa körde vi 5 av varje dag. Så ni anar inte hur många inkallningar det blir med alla 3. Qvick har ju börjat fastna på Scoobie så jag har kört jaktinkallningar med hans namn för att han inte ska stanna på vägen för att kolla in Scoobie. När han sedan kommit in har jag bett om ett sitt och haft min ok- signal som belöning. Då får han rusa iväg med Scoobie vilket väger mer än godis just nu. Jag har ibland gett godis och han måste ta godisen för att få sitt okey. Detta för att ha kvar att ibland kommer Matte med handen nu med godis men ibland kanske ett koppel. (Han måste alltså alltid invänta min okey signal innan han springer iväg. På detta sätt har jag motat Olle i grind men att han tvärvänder och sticker iväg igen. Då han får göra det han vill om han sätter sig ner. Jag har även fått in sitt kvar på avstånd då jag går ikapp ger en godis och sedan får han sitt ok och rusa iväg med full fart. Detta är perfekt vid kullar/böjar av stigen då jag inte kan se vad som finns framför oss. Istället för att han bär iväg på egen hand får han sätta sig vänta in mig och få sitt okey när jag kan se bättre. Jag har gått från att kunna säga sitt på 2 m avstånd till mer än 50 då jag har den bästa belöningen han vet… att få sticka iväg i full fart. Premarck baby, premarck…