Den här veckan har det hänt massor av saker inte bara att hans öron har gått till att stå och ligga ner vart om varannat. Plötsligt finns det inget problem längre med att gå ut genom dörren... nu försöker han till och med smita ut. Jag kommer att vänta några veckor med dörrträningen då jag vill att det ska ligga ett högt värde på att dörren öppnas. Istället har jag denna vecka lagt träningen på selen. Han har börjast backa undan från selen. Så nu är det träning på hans lunch av husse och på helgerna av mig. Vi måste helt enkelt lägga högre värde på att sticka in huvudet i selen. Veckans träningschema ser ungefär likadant som förra veckan. Inkallningarna har skett utomhus på morgonen. Jag har passat på att kalla in när han springer i kapp eller jämsides med Scoobie eller Swisch. Då varken Scoobie eller Swisch vänder på Qvicks signal måste han vända själv trots att de fortsätter att springa framåt. Det har fungerat till 100%. Jag har fått fram ligg som frivilligt beteende och detta kommer att tränas mer nästa vecka. Jag har också gjort några stolpinkallningar men enbart med matbelöningar nästa vecka ska jag testa kampbelöning. 

När vi har tränat i hundhallar har jag tagit fram honom och kört 2-3 pass med lek. Han har inga problem med att börja leka och springer ut och lämnar tillbaka. Men det är viktigt att ljudnivån på andra hundar och mina egna är låg då det ännu är en störning. Vi kommer att leka i olika miljöer nästa vecka som mål.

Promenaderna är så mycket smidigare nu när han inte går på Swisch långlina. 

Swisch har även han briljerat på morgonen, vi har 3 rådjur som varje morgon springer i skogen. En morgon kom de springade framför oss, Swisch var ca 15 m ut i långlinan och rådjuren kom 5-7 m framför. Trots närkontakt och de springer ifrån får jag Swisch att vända på första inkallningssignalen. Ingen tvekan utan bam till matte. Ett hallelulja moment ska sägas. 

Förra onsdagen 18/3 så var det Swisch tur. Första banan gick väl ganska normalt andra banan var det flera ställen där han behövde min hjälp, men där jag hade behov att sticka för att hinna hjälpa till vid nästa ställe. Runt 21 börjar min hjärna bli riktigt trött och ändra handling och anpassa om sig efter omständigheterna blir extra svårt, till slut bröt jag då jag kände att jag helt enkelt inte orkade hålla ihop det och det är inte rättvist mot hunden när jag inte kan vara på rätt plats tappar totalt banan och allmänt fladdrar runt. Det är mycket på jobbet just nu och det tömmer en på all energi och jag är och har aldrig varit en kvällsmänniska. Jag skulle egentligen behöva träna runt 18 men pga av jobbet och andra omständigheter kan jag inte ta sådana tider. Jag måste hålls mig till 20:00 och det gör att runt 21 orkar jag inte hålla en bana i huvudet längre när saker behöver ändras då faller allt som ett korthus.

Ibland får man helt enkelt acceptera sina tillkortavaranden...

Handlings fel: Swisch söker raka linjer och alla svängar måste man ta kontakt vid, annars drar han ut och tar ett hinder det går inte att lita på att han ska följa din linje. Alla blindbyten behöver muntlig innan och starka under -signaler då han letar upp raka linjer.

Färdighetsträning:Du kan inte lita på ditt runt kommando på signal ännu, det behöver tränas mera.

Kom signal behöver övertränsas med 90 graders hinder som ligger "osynlig" i linje med tunnel eller något annat som hans blick fastnar på. 

Fokus har varit koppelgående och inte då att gå fint utan att kunna gå med ut från dörren. Han har vägrat att gå ut genom dörren utan satt sig. Det har gått bra när han har killarna med sig men ensam då är han en riktig hare.

Så de första dagarna då killarna är med husse har jag tidigt på morgonen börjat med en kort promenad. Då de första 50 m var värst startade jag med att bära honom den sträckan och sedan fick han gå därifrån. Mycket beröm och uppmuntran när han gick med. Hemåt fungerade det alltid bra. Sedan släppte jag ner honom halva sträckan och jobbade därifrån, på slutet bar jag bara honom över tröskeln och därifrån jobbade vi med att gå med. Det har gått bättre för varje dag och i söndags var det första dagen han skulle smita med mig när jag öppnade dörren.

Vi har fortsatt våra inkallningar och vi har jobbat med dem mycket utomhus och passat på att gjort inkallningar när jag har haft honom lös med de andra killarna. Han kommer varje gång och bryter väldigt fint fast han hänger Swisch i hälarna.

Jag har börjat att lägga signal på sitt men det sitter inte på något sätt ännu.

Skicka till plattform ligger vi på 1 m avstånd ännu. Han behöver mycket jobba ifrån godis och matte då han vill vara nära.

För de vuxna killarna har nosework och fysträning varit i fokus. I torsdags var jag i Hällkana och tränade med Nina och fick lite tankar om vad jag behöver träna vidare på. Utomhussöket behöver tränas vidare och jag har en tanke om att ta med doft i fickan på helgpromenaden och lägga 2 dofter i skogen. Helt enkelt att arbeta in skogen som miljö. Behållare och fordon är starka miljösignaler som sitter, nu behöver de få samma starka sökbeteenden i skogen. På träningen när doften inte hittades blev det backa upp på en trädstam, stå med framtassarna på stubben beteende som dök upp. Inte precis önskvärda beteenden…

En övning som ökar farten emot är jaktinkallningar. Man behöver vara två för att kunna göra denna. En som håller valpen (det fungerar så klart med vuxna individer också). De två första gångerna retas jag med godiset eller leksak om man vill köra det. Springer ifrån hunden. Vänder om snabbt och ropar hundens namn. Jag står spikrakt så hunden får en bild av mig som upprätt när hunden kommer in får den godiset vid knät vid sidan. Detta för att jag vill att mina hundar ska komma ända fram och inte bli vana vid att godiset serveras på en armlångs avstånd. Dessutom vill jag att hundarna ska söka sig till sidan av mitt ben då det är där vi ska gå fint senare så att värdeladda den platsen ger ett starkt värde att söka sig dit.

När hunden kan avstå den öppna handen är det dags att ta det till nästa nivå. Då är det bara att vicka på handen lite. Det kommer att göra så att hunden vill ta den igen. Då stängs den igen. Så tränar ni på denna nivån tills hunden inte tar godiset när handen rör sig.

Första veckan för Qvick hos dagmamman. Där har han bestiftat bekantskap med 7 andra hundar, katter och höns. Hönsen är speciellt läskiga.

Då jag har arbetat hela veckan har miljöträningen hamnat lite i skymundan här hemma. Men promenader i området ensam räcker för den här killen. Alla valpar jag har haft har jag lagt ner mycket tid på ett sitt beteende vid dörren och ett varsågod innan man får gå ut. Jag har lagt det ner långt på prioritetslistan över vår träning då han inte sätter foten frivilligt ut genom den dörren själv. Världen är stor och skrämmande speciellt utan någon uppbackning av de andra.

Vi har jobbat mycket med doggie zen och inkallningar blir det minst 5 stycken varje dag.

Först använde jag hans lunch till det men nu växlar jag mellan jaktinkallningar ute och vanliga inkallningar inne.

Leken har utvecklats från att kampa och hämta och springa och lägga sig någonstans, till att han kommer till mig och kryper upp i knät med saken. Jag kommer att skriva ett eget inlägg om hur jag bar mig åt för att det skulle ske.

Hans favoritkamplekssak är spengummi upptäckte vi igår. Det slog visst alla fluffsaker och bollar att få vara lika tuff som Swisch med en spengummi i munnen.

Han har en fin av och på knapp och kan gå från lek till att lägga sig vid fötterna när man sätter sig.

Det mest problematiska vi just nu har är att han hänger i Swisch långlina under långpromenader. Jag har utvecklat en speciell teknik där jag håller honom undan från att hamna mellan linan med sina tassar. Swisch får inte springa lika långt ut då jag inte kan styra linan när den blir för lång. Just nu får han gå ut 15 m som längst. Men den jäkeln hoppar efter linan fast jag har den spänd. Vi får väl se hur länge det håller sig så.

När hunden svänger och följer dig mot fronten och kan göra det med gott självförtroende med en boll som är lös och som du stöttar upp så är det dags för de roliga sakerna. Nu börjar du sakta släppa på bollen till en början framåt gå sakta så bollen inte bara far iväg och hunden lär sig att hålla fast den med sin kroppstyngd och armbågarna. I början kan du stanna till och få hunden byta håll medan du stöttar upp bollen men börja så smått få hunden att vända utan att stötta bollen. Var bara beredd att lägga en hand för att stötta upp så den inte far iväg. För den osäkra hunden är det viktigt att få lyckas hela tiden så dess självförtroende inte åker i botten. Ta det sakta med den typen av hund. Se till att jobba åt båda hållen oftas är ett håll lättare och det är lätt att fastna och göra massor åt det hållet för att det är roligt. Men tänk på att vi vill att hunden ska bygga muskelmassa åt båda hållen.

Jobba på så att hunden är säker åt båda hållen då är det dags för del 4.

Jag använder sele på alla mina hundar. Första klicker sessionen brukar bli selen för valpen. Att kunna sätta på selen utan att en kamp uppstår, underlättar vardagen. Jag använder valpens middag för att ha riktigt gott tränings godis. Det brukar bara behövas göras en gång för att beteendet stoppa in huvudet ska vara igång. Jag presenterar selen klickar för att valpen tittar på den och ger godis så den är tvungen att sticka in huvudet i den. Ganska snart sticker valpen in huvudet själv i selen för klicket.

När vi sedan ska använda selen på promenad tar jag alltid en hård lite större godbit som valpen får när han sticker i huvudet i selen. Medan valpen tuggar på godiset har jag tid att ta tassen och lyfta in den i selen och knäppa den innan den börjar bitas och stöka runt. På det här sättet blir selen positivt värdeladdad varje gång och det är enkelt att sätta på den. Det är ett beteende som jag även har nytta av under tävlingarna då selen ska på efter loppet, då mina hundar sticker in huvudet själva så fort de ser selen presenteras framför sig.