Första veckan för Qvick hos dagmamman. Där har han bestiftat bekantskap med 7 andra hundar, katter och höns. Hönsen är speciellt läskiga.

Då jag har arbetat hela veckan har miljöträningen hamnat lite i skymundan här hemma. Men promenader i området ensam räcker för den här killen. Alla valpar jag har haft har jag lagt ner mycket tid på ett sitt beteende vid dörren och ett varsågod innan man får gå ut. Jag har lagt det ner långt på prioritetslistan över vår träning då han inte sätter foten frivilligt ut genom den dörren själv. Världen är stor och skrämmande speciellt utan någon uppbackning av de andra.

Vi har jobbat mycket med doggie zen och inkallningar blir det minst 5 stycken varje dag.

Först använde jag hans lunch till det men nu växlar jag mellan jaktinkallningar ute och vanliga inkallningar inne.

Leken har utvecklats från att kampa och hämta och springa och lägga sig någonstans, till att han kommer till mig och kryper upp i knät med saken. Jag kommer att skriva ett eget inlägg om hur jag bar mig åt för att det skulle ske.

Hans favoritkamplekssak är spengummi upptäckte vi igår. Det slog visst alla fluffsaker och bollar att få vara lika tuff som Swisch med en spengummi i munnen.

Han har en fin av och på knapp och kan gå från lek till att lägga sig vid fötterna när man sätter sig.

Det mest problematiska vi just nu har är att han hänger i Swisch långlina under långpromenader. Jag har utvecklat en speciell teknik där jag håller honom undan från att hamna mellan linan med sina tassar. Swisch får inte springa lika långt ut då jag inte kan styra linan när den blir för lång. Just nu får han gå ut 15 m som längst. Men den jäkeln hoppar efter linan fast jag har den spänd. Vi får väl se hur länge det håller sig så.