Trigger doft

Jag kommer presentera inläggen som att jag jobbar med en trigger i taget. Men det är en sanning med modifikation. I verkligheten jobbar man med de alla tre men bara på olika nivåer. T ex är vissa övningar för ett otränat öga ett ”vanligt” lydnadsmoment men här en förberedande övning för självkontroll på synlig trigger. De kommer presenteras för enkelhetens skull i olika inlägg, men det kan vara viktigt att veta att man kan jobba med dem alla tre, men på olika nivåer.

Swisch tar upp spår och sticker iväg men blockerar sig inte utan kommer tillbaka på inkallning. Men även om man har en hund som inte kommer tillbaka är det den lättaste triggern man kan börja jobba med, då den flesta av övningarna och träningen klarar man av själv utan hjälp av andra.

Lämplig aktivering

När man har en hund som tar upp spår är lämpliga aktiviteter nosarbete som viltspår, ”näringspår”, ämnessök och nosework. Har man inga tävlingsplaner kan man arbete ganska opretentiöst med detta.

Det löser inte problemet av sig själv men lägger man in det i vardagen kommer det hjälpa dig i träningen. Tänk dig själv en fredag efter en lång arbetsdag. Så ringer en oväntad ”vän” som vill träffas. Hur stor är chansen att du svarar ja, just då? Tänk samma scenario på en lördag då du haft sovmorgon är utvilad, inga planer närmare uttråkad…

Om du lägger in nosövningarna innan hundpromenaden eller först på promenaden är sannolikheten större att du kan få kontakt lättare när den väl tar upp spår själv. Då hunden har fått göra sig av med lite energi redan.

Långlina

(för mer information eller påminnelse se Antijakt del 1 om långlinan)

Under dina promenader kommer du använda långlinan till två saker.

1.Undvika att öka jakten genom att den kan utföra den. (vid närkontakt och ej träning på dina vanliga promenader)

2.Som träningsverktyg under din planerade träning.

Inkallningar

80 % av dina inkallningar bör hända utan orsak, alltså blanka inkallningar. (Där det inte fanns någon orsak att ropa in hunden.) Annars kommer din inkallningssignal snart bli en skvallersignal om att matte fått syn på något spännande och istället för att tvärvända och sätta fart mot dig, har du nu en hund som börjar spana på vad den missat innan den kommer in. En hund med jakt vill man av rent praktiska skäl att den ska tvärvända inte börja spana när man ropar. Så här är det extra viktigt att hålla på denna kriterie. Därför gör jag ALLTID 5 blanka inkallningar på min långpromenad. Om jag under denna promenad får behov att använda min inkallningssignal av en orsak ligger jag på 80%. Om du vet att du använder inkallningssignalen av en orsak fler gånger på daglig basis måste du lägga in fler blanka inkallningar. (2 av en orsak= 10 blanka inkallningar t ex)

Belöningar

För dig som har en hund som gillar olika sorters belöningar som mat, bollar och kamp kommer du kunna använda dessa i din träning väldigt effektivt. Du har många övningar som du kan arbeta med som är förberedande innan vi ens går ut i skogen/ängen.

För dig som har en hund som saknar intresse för några av dessa kommer det bli ett större berg att bestiga. Då rekommenderar jag dig verkligen att gå en kurs i belöningsutveckling och lägga mycket tid på detta. Då detta kommer underlätta din träning helt enkelt.

Brytsignal

Du kommer att behöva träna in en brytsignal. Brytsignalen kommer att tränas in på liknade sätt som en inkallningssignal men både användning och förväntningarna på den är annorlunda.

Den signal du väljer ska inte användas i vardagen och hunden ska inte vara bekant med den.

Jag har valt BRYT!

Den första inlärningen av den går till såhär:- jag säger ordet ganska högt och skarpt.( Det är så jag förmodligen kommer att låta med hunden på avstånd som sticker iväg). Varje gång jag säger ordet ger jag en godisbit. Jag betingar alltså signalen precis som med hundens namn. Först inomhus sedan utomhus men utan några störningar.

I början kommer hunden troligtvis komma för att hämta sin godisbit men det är inget den kommer att behöva göra i ett senare skeende.

När jag ser att hunden reagerar på brytordet är det dags att lägga till störningar. Här måste du själv fundera på lämpliga störningar för just sin hund.

För Swisch del tog jag in brytsignalen direkt till doft triggern. Jag visste ju att han skulle avbryta. I början kunde det se ut såhär: Swisch fick doft i näsan svansen gick upp han började dra sig mot doftspåret. Jag sa bryt! Han stannade till och tittade på mig fick belöningen antingen serverad för att han kom och hämtade den eller kastad till sig. (Här underlättar det med t ex med att kunna belöna med en boll då den går att kasta på avstånd.)

Efter några ggr fick han dra iväg på spåret med lite fart innan jag gav ett bryt och kastade bollen för att han avbrytit.

Andra sammanhang jag tränade min brytsignal i början: kissdofter, gräsätning, visuella störningar på långt avstånd osv.

Premarksprincip

(Ett beteende som inte är troligt att ske belönas med ett annat beteende som den vill utföra)

Denna kommer att ge dig som har en hund som drar iväg på dofter och där dina belöningar inte har värde ett verktyg. Du har nämligen tillgång till den bästa belöningen av alla. SPÅRET!

Här finns en uppsjö av olika vägar att lägga upp inlärningen på men jag ger ett exempel på hur man kan lägga upp det om man inte tävlar med hunden i nosarbete och den är helt okontaktbar när den börjat spåra.

Steg 1:

Preparera ett spår t ex dra ett kadaver (något väldigt spännande som din hund kommer att vilja ta upp spåret på) över din vanliga promenad rutt eller dyligt. Avsluta med att lägga ut en godishög där ni ska avsluta det hela. (Godishögen är för att skapa ett beteende på hur det kommer avslutas, då doftspåret är slut är det mer sannolikt att den kan äta godisbitarna än vid naturliga spår ni träffar på.)

Du kommer nu att gå med din hund i långlina. Låt hunden vandra fritt i linan men linan ska glida mellan dina händer så att du kan stoppa hunden när du vill. Om hunden stannar och nosar någonstans på vägen så linan slakar kommer du ta upp linan på nytt, så du kan få stopp på hunden på en gång.

Förhoppningsvis kommer hunden ta upp spåret när ni kommer dit. Du kommer nu stoppa linan i början av spåret utan ett ljud och stå enbart stilla. Så fort hunden tar kontakt med dig, belöningsignal och ni tar upp spåret igen tillsammans och tar er till slutet.

(Det behöver inte vara ett jättelångt spår det räcker gott med 15 meter.)

Detta gör ni några tillfällen och ni kan utnyttja naturens egna spår när tillfälle ges. Du kommer då slänga ut godisgömman framför hunden vid något tillfälle för att skapa ett avslut. (Om hunden vill fortsätta spåret istället för att äta godiset stannar ni upp och den måste ta en godis kanske bara ha den i munnen första tillfället för att fortsätta premarksprincipen.)

Du kan göra det svårare efter några tillfällen genom att låta hunden ta upp spåret och få lite fart och avstånd till dig. När du ser att hunden tar kontakt med dig omedelbart när det tar stopp i linan oavsett avstånd och fart är det dags att gå till steg 2.

Steg 2

Du vet nu att när det tar stopp i linan kommer hunden ta kontakt med dig. Det är dags att lägga till din bryt signal. Det gör du genom att säga din signal innan du sätter stopp på linan. Alltså –BRYT (1 sek) stopp på linan, belöningssignal, skicka på spåret. När du märker att hunden vänder upp/ stannar/ avbryter på den muntliga signalen inte linans stopp är det dags för nästa steg.

Steg 3

I detta steg kommer du ibland att preparera 2 spår. Det första spåret är bara till för att träna din brytsignal och det andra för att belöna din brytsignal.

Du kommer ibland, till 20% i början att istället för att skicka hunden på spåret igen (som du förut gjort) gå iväg från spåret och gå till det andra spåret och skicka hunden som belöning. I början kommer de befinna sig nära varandra men till slut kommer det vara ett visst avstånd där hunden får bryta upp gå iväg och vandra med dig och till slut få sin belöning på andra spåret.

I detta skeendet i början är det att rekommendera att naturliga spår gjorda av djur används att skicka på, då du inte har något annat spår att erbjuda.

Du är nu i den fasen där vi tränar bryt gå iväg så småningom kommer det vid ett tillfälle inte vara något spår men då har vi arbetat fram en attityd hos hunden där nästa gång blir det säkert något.

För att lyckas måste du kunna alternera din belöningsfrekvens. (Antalet skick direkt vid bryt.) Om vi tänker veckovis kan det tex se ut så här direktskick på spår ligger på 80%, 50%, 80 %, 60 %, 50%, 80% osv. Du kan alltså inte bara gå neråt utan måste hoppa uppåt ibland. Det är så vi bygger uthålliga beteenden.

Det är viktigt att när ni kommit in en bit i träningen att hunden visar att det inte är några problem att lämna spåret. Den ska ha fått goda erfarenheter av att lämna spåret. Annars har ni gått för snabbt fram i träningen och snålat med ”belöningarna”.

Dofter att dra efter marken

Rådjurskank

Älgskank

Hare (roadkill efter vägen kan komma till användning) och oja, ni kommer att under denna tiden förvandlats till härligt exentrisk till weird på en underligare nivå. Då ni entuastiskt sitter och hoppar i framsättet och skriker -STOPP!!! en död hare i gott skick, den är perfekt för min träning!!!

I slutet av april hade Malin byggt upp Jockes bana i minatyr. Den som vi körde första dagen på Swedish open, men som vi aldrig fick på film som bara var magisk med en disk på 3-eller näst sista hindret.

Vilket fall som helst ni vet tunnelfällorna som jag tränat på.... jo så att det behöver vi lägga lite mera tid på så att säga. Det gick bättre på tävlingen på samma fälla.

 Vilket fall när vi gjorde bana 2 tog vi den med en rivning på första försöket. Det är magiskt när man känner att kontakten finns där hela loppet...

Den enda RC träningen på balansen under vintern har skett på banträningen tillsammans med klubbkompisarna. Så nu vill jag förstås passa på att ta upp den igen med svängar och fram. Jag tycker inte träffarna påverkas så mycket( de påverkas mer av att jag ligger före än riktningen numera) men att lyssna på matte om riktningen sitter fortfarande inte om det finns hinder att suga framåt på. Eftersom jag inte vill att han ska vända sig mot mig i huvudtaget utan bara lyssna, lade jag ut target. Men jag växlar med att ha den ute eller kasta belöningen då jag inte vill att det ska bli någon miljösignal i längden.

Det får bli ett riktigt pass nästa gång då jag bara ville se hur vi låg till för att göra en träningsplan på hur och vi ska gå vidare.

ps Pixem roboten är igång igen och fungerar perfekt för att filma RC träningen...

Nu äntligen när vi kan träna utomhus kan man bygga lite sekvenser med längre avstånd. Jag byggde en med tunnelfälla och långhopp typ den Jockes bana hade. Såg till att jag låg efter så Scoobie bara kunde gå på mitt muntliga signal men avståndet till tunnel var för lång bort, det märkte jag när till och med Swisch på första försöket INTE tog tunneln inte heller när jag bad om det.

Jag skriver detta inlägget för i mina möten med klienter är det förknippat med otrolig skuld och skam att ha en hund som gör utfall. Jag har inte riktigt kunna förstå det "då man inte är sin hund".

Jag har alltid fått höra hur lydiga hundar jag har och på något sätt har de speglat vilken "bra" tränare jag har varit. Då kan ni tänka er när man plötsligt står med en annan typ av hund i kopplet när man vet hur många fler timmars träning det har lagts på denna hund men det syns liksom inte vid första anblicken... är jag plötsligt en "dålig" tränare nu ...

Det har verkligen utmanat min egna självbild som hundtränare och det är jag tacksam för, jag har en bättre förståelse för vilka tankar som kan dyka upp och spöka hos dessa hundägare.

Under en inomhus tävling i Knivsta blev Swisch anmäld för att han gjorde utfall mot en hund som satt på andra sidan av kompostgallret vid målgången. 3 dagar senare anlände kuvertet från SBK som talade om att vi nu är avstängda och under utredning.

Först blev jag otroligt ledsen över att inte kunna tävla. All träning kändes meningslös och all tid man lagt ner bortkastad. Men efter närmare eftertanke och rannsakning var det ju helt löjligt. Bryr sig min hund om att inte få tävla, han älskar tävla som träna och vara på kurs. Det är ju jag som har problem med att vi inte kan tävla, inte han. Så jag skrev ner alla saker som skulle vara motiverande för mig att fortsätta att utveckla oss som ekipage utan tävling. Det är det fokuset jag har valt att ha.

Att äga en hund som redan från 8 veckor gör utfall mot andra hundar har varit lite av en resa. När man har haft flertalet kurser och klienter och på några tillfällen gett dem verktyg och ändrat beteende relativt ganska snabbt.

Där man ser på sin egen hund att det går så fruktansvärt sakta framåt…

Ur ett tränarperspektiv hade jag önskat att min hund gjort utfall av rädsla det hade varit så mycket lättare att träna. För en rädd hund är avstånd belönande men inte för min, han vill ju fram.

Jag har fått hitta egna verktyg -tränat in vanor som t ex att ta avstånd när man ser en annan hund. Det är något han gör själv i långlina numera när vi får möte. Att gå in i skogen, sätta sig, titta, leta godis, ha en uppgift. Att ta avstånd att följa med i kopplet och gå ifrån är något vi har lagt jättemycket tid och träning på, då det har ökat hans frustration från början. Det är sällan man får hundmöten med en fotbollsplans avstånd. Där var vi i början, det avståndet behövde vi för att kunna gå undan i kopplet utan att få ett utfall. Nu är det möten som sker överraskande eller med en annan hund i hög energinivå som kan ge bakslag.

Lägg till att när han väl blev könsmogen började hans beteende ändras till aggressivt mot andra hanhundar.

Därför hoppas jag att chipningen som nu är gjord ska kunna förändra just det beteendet. Jag har valt chip för att se hur hans beteende förändras innan jag kastrerar.

Vi har kommit så långt trots hans beteenden. Jag har lyckats bygga upp fokus för agilityn så det är starkare än rusa till andra hundar oavsett kön när vi kör. Det är målgången, då sista hindret är taget som problemet. Då är motivationen slut så att säga.

Chipningen är vårt sista hopp om att kunna tävla någon gång framöver sedan är alla verktygen i lådan verkligen använda.

Skulle det vara så är det förstås väldigt ledsamt men inte heller hela världens undergång.

Jag är verkligen tacksam över alla som berättat om sina erfarenheter när det gäller aggressivitet och kastrering under de samtal på alla tävlingar vi har varit på. Jag hade ingen aning om hur många agilityhundar som faktiskt är kastrerade av den anledningen och som tävlar/tävlat på SM nivå.

Jag är även tacksam över att höra andra åsikter som jag inte alls varit intresserade av att höra. ;P

Det har bara fått mig att inse vilken hundägare jag vill vara och vad som är viktigt för mig.

Jag skulle aldrig placera om eller låta mina hundar somna in för att jag inte kan nå prispallen. Mina hundar är mina familjemedlemmar från den första sekunden de gör entré i mitt liv i med och motgång.

Just nu jobbar jag med muntliga kommandon. Vilket verkligen är svårt för Swisch, han lyssnar verkligen inte utan antingen upprepar ett beteende eller chansar. Utebliven belöning betyder inte så mycket utan jag har kommit på att jag måste försöka bryta innan han hinner göra fel, för annars upprepar han det bara om och om igen ganska obekymrat.

På tomten jobbar vi med tighta svängar och min mål bild är att han ska kunna svänga vänster eller höger oavsett min position. Just nu befinner vi oss att träna en sväng i taget under ett pass. Jag slänger in ett runt då och då som diskriminering men annars är det mest att jag byter sida om hunden som är svårigheten just nu.

Det har gått framåt men det tar en himla tid och jag får helt enkelt ställa in mig att detta är vad vi kommer att träna under hela sommaren i olika former.