Ja, nu har man gått och brutit mot den heliga 80% regeln.På klickerträffen i Waxholm pratade vi om skillnaden mellan Canis och Fannys kurser. Fanny kräver lite mer av hunden och ibland får hunden göra mer fel än 80%. Om man hela tiden sänker kriterierna riskerar man ha en hund som inväntar det tillfället då det blir lättare. Så när ska man kunna kräva mer av sin hund och när ska man sänka kriterierna. Jag antar att det är att känna sin hund väl och ha någon sorts känsla för vad det handlar om.Jag har baklängeskedjat om inkallande med ställande för jag vet inte i vilken ordning.Vilket fall som helst har jag inte låtit henne göra mer än 2 fel åt gången på rad. Men när jag idag gick ut funderade jag egentligen vad som är problemet. Ställandet fungerar bra. Hon har förstått mitt kommando och erbjuder det fint. Det är farten som är problemet. Så fort vi baklängeskedjat vill hon ”fuska” antingen med att inte springa med fart eller att stanna själv. Vi är i den eviga testfasen. Så idag felade jag två gånger tog om det en tredje då min hund faktisk tro det eller inte gjorde en start så gruset sprätte. Fjärde gången testade hon igen om hon kunde ställa sig själv. Sedan började jag få galopp in och ett ställande på kommando igen och igen.Så nu kommer jag köra detta för att komma över denna testningsfas. Att kedja om igen och igen gör inte att min hund lär sig det som lönar sig eller inte.

Nu har hon börjat löpa och gissa hur vår träning har gått. Allt som jag baklängeskedjat får jag riva upp och börja på nytt. Igår kunde vi inte ens höger eller vänster till targetplattorna. Gissa vem som for hem med läppen släpande i bildörren.
Det enda som är pålitligt är hakan i backen, det gjorde vi mitt runt alla hundar och gående människor på onsdagsträningen igår.(Flygande metallapporter landade och slog i backen några meter ifrån.) Vi är nu på 24-48 sekunder i kriterierna och ökar stadigt. Det lönar sig ibland att ha en stökig träningsmiljö i hemmet.
Hon rundade stolpen fint också, synd att sånt inte ger betyg på lydnadsplanen bara. Runda tävlingsledaren 5 p, runda domaren 10 p. =)

Testade min kedja med inkallning och ställande idag. Nu känns det som om vi börjar komma någonstans. Första gången går alltid bra, andra gången är det som hon alltid måste testa någon genväg och det gjorde hon även denna gång, testade förstås om man kan stanna tidigare än mitt kommando. Jag bröt och gjorde om och tänka sig denna gång fick jag jackpott. Körde 3 repetitioner till. Kanske har vi kommit över den tröga tröskeln då vi måste bryta isär delarna och göra om hela tiden. Eller så hade vi bara en riktigt bra dag. =)

Baklängeskedjade sedan ihop hela momentet rutan. Där testade hon också att försöka gena på andra skicket, vilket jag felade. Sedan körde jag tre skick till utan några problem.
”Dumrutan” har jag bestämt att behålla som den är utan att baklängeskedja. Den fungerar alldeles utmärkt som den är så det känns som mycket arbete för ingenting att göra om den.
Fjärrdirigeringen tränade jag på 25 meter håll och den svagaste länken är fortfarande stå till sitt. Där vill hon gärna dra in rumpan en liten bit och göra en förflyttning och sabba vår tia.
Jag tränade hållfast på både vittringspinne och apporten genom doggie zen vilket hon är stensäker på nu. Detta visade vi upp på vardagslydnads/aktiveringskursen. Det fick alla deltagarna att småle när min hund kom in med apporten och Mary försökte lura henne med godis att göra fel.

Maria Yttermyr du hade en syn med godis på varje apport. Jag har bildbevis….
Det är svårt att göra det i rörelse bara, då godisbitarna envisas med att fara i backen. Så jag tog bilden i sittande posé. Kolla in hennes koncentration. Inte ens tittar på godisbitarna på apportbocken.

På torsdag ska Mary och jag presentera klickerträning för kursdeltagarna som går Vardags/aktiverings kurs på klubben. Vi har 2,5 timmar på oss att presentera och visa och låta dem pröva på. Deltagarna kommer att få egen klicker och targetmatta när de går därifrån (sponsrat från klubben).

Först kommer vi ha lite teori. Vi använder oss av våra egna hundar för att visa olika saker vi kommer att ta upp. Då det inte är lydnadsfolk vi har framför oss kommer vi prata mer om hur man kan använda klickerträningen i vardagen och förstås till aktivering.

Det vi har tänkt jobba med är belöningarna. Därför kommer vi ha med oss mycket olika godisbitar som de får testa att rangordna i popularitet för sina hundar.



Igår kom jag på den brillianta iden att man kan visa upp ”lägga sig korgen beteendet”. Vill inte släpa med Bia-bädden för att demonstrera detta. Så idag började jag träna på en filt. Den är ju enkel att ta med.

Först belönade jag när hon gick mot filten, rätt så snart stod hon på filten. Då beteendet i sig inte är så viktigt hur det utförs så jag gjorde ingen kriterieplan utan satte igång direkt efter en plan i mitt huvud. När hon väl hade ett pålitligt gå till filten beteende, flyttade jag omkring filten. Sedan flyttade jag filten och min egen placering.

När det fungerade tog jag upp filten och jobbade med ligg. Ner med filten och vänta….

Vips hade vi ett ”lägga sig på filten beteende”.

Jag gjorde några repetitioner men ganska snabbt lade jag till kommandot "främmande" innan hon sprang iväg för att lägga sig. Sedan började jag leka cueing game. Nu lönade det sig bara att lyssna på mitt kommando. Jag fick henne att vänta i 3 sekunder på kommandot ”främmande”. Ja, jag vet att det inte är det första kommandoordet man kanske skulle tänka sig att välja men ”korgen” är redan upptaget och fantasin tryter lite så här på kvällen. Så nu ska vi köra hårt på detta i 2 dagar tills det ska visas upp. Räknar inte med att få till helt stimuluskontroll på beteendet på denna tid men det är ju ändå inte detta som är ändamålet just här. Dock är det bra träning för min hund för jag har inte tränat på att lägga stimuluskontroll på så många av beteendena då hon är en crossoverhund och redan hade stimuluskontroll på alla saker. Så det här har varit en jättebra övning för oss. Lämplig också då man kan klicka inomhus när ”monstret” ligger och sover på övervåningen. Monstret är då min 2 åriga dotter. ;)

Mary brukar alltid dela med sig av vad de fått göra på klickertränarutbildningen som hon går för på Canis. Denna gång hade de jobbat med att få hunden att gå runt något. Då det är gott om lyktstolpar i vårt område blev detta ganska frestande att testa.

Jag använde mig av targetöverföring för att få ut henne mot stolpen och shapade sedan steg för steg ut henne runt stolpen. Jag stod själv nära till hands och använde min belöning till att få henne att gå runt stolpen efter klicket. Så kallad belöningsplacering (hade mina hönor i tanke). Det gick väldigt fort att få polletten att trilla ner och snart kunde jag flytta ut mig själv från stolpen och skicka henne från olika avstånd och håll. Hon rundande stolpen fint. Ringde förstås Mary glatt och berättade detta då Mary talde om att nu ska det överföras på andra föremål t.ex ett paraply. Detta var ju förstås alldeles för frestande så jag tog genast fram paraplyet i vardagsrummet och startade upp på samma sätt. Detta gick förstås snabbare, hon behövde bara runda paraplyt en gång för att förstå vad som gav utdelning. Vägen dit gick ju mycket snabbare än första gången.

Så igår tränade Mary och jag på hundklubben tillsammans och Mary ville ha min hjälp med att hålla hennes hund. Hon skulle jobba med att runda ett paraply. Jag gjorde förstås som hon sa till mig utan att ifrågasätta varför. (Inte riktigt likt mig men jag var ju rätt så nyfiken på hur de hade jobbat in detta.) Hon stod långt från stolpen och jag stod vid paraplyt och höll hennes hund. Första släppet sprang hunden rakt till henne och jag flyttade sakta mig runt paraplyt för att hålla hennes hund för nya skick. Meningen var alltså att svårigheten skulle ökade efterhand och hunden skulle ta samma väg. Till slut kom man förstås till det avsnittet då den rakaste vägen inte var att runda paraplyt längre utan att springa rakt fram som förstås inte alls var kriteriet. Den skulle ju runda paraplyt först. Där fastnade vi.

Sedan ville förstås jag testa med min hund det var ju 2 veckor sedan jag gjorde detta med paraplyt i hemmamiljö. Jag gick nära paraplyt och min hund började genast att testa att gå mot paraplyt och jag belönade. Tre klick senare hade hon rundat paraplyt och jag kunde skicka henne från vilket håll det behagade mig och avstånd. Om jag var förvånad över att det gick så bra var det inget över Marys förvåning.

Då var det bara att förklara hur jag hade gjort och det ska sägas att Mary nog slog sig över skallen när jag talade om att börja nära stolpen och jobba med belöningsplacering.



För övrigt gick allt vi tränade på väldigt bra. Vi gjorde en tävlingsmässigt utförd apportering med dirigering både åt höger och vänster. Full fart ut, fint ställande med mitt nya ”fryskommando” och full fart att hämta rätt apport och in utan någon rullning när hon sätter sig.

Vi satte åter ihop ställande med inkallning genom att baklängeskedja (i vilken ordning i gången kan jag inte räkna till) och det var full fart och ett fint ställande utan några tveksamheter eller extra steg. Vi testade det i två gånger, jag var alldeles för feg att köra det en tredje gång. Vi gick därifrån nöjda och lyckliga och behövde inte alls känna oss besvikna över att det inte funnits nog med träningstillfällen under dessa två veckor.