Så länge sedan jag uppdaterade bloggen men det beror mest på att jag inte alls har haft lust. När tiden minskar tenderar jag att välja bort att blogga om den träningen som blir genomförd.

Scoobie är på rehabilitering för sin tass och går vattentrask, laser och massage. Jag har tagit ett beslut om att hans agilitykarriär är över. Vi har inte tävlat och knappt tränat agility i år tycker jag, men hans ben håller inte för hans vardagliga speed hur ska den hålla för agility?

Därför får Scoobie inte följa med och simma, vilken blick man får när man stänger dörren och går iväg utan honom.

Qvick håller på att lära sig att simma jag skulle just nu säga att det är en omöjlighet han vill gärna stänka omkring med framtassarna för att fånga allt vatten. PUST!

Swisch tävlar jag inte med pga av problem vid målgången i agility så det är bara träning. Och Qvick dröjer det 1 år innan vi startar upp något tävlande med så det blir 1 år till av frånvaro från agilitytävlingar för min del.

Swisch har gjort sin första noseworktävling och vi fick diplom i alla fyra söken och hamnade sammanlagt på en fjärdeplats. Inomhussöket tog vi en tredje plast på.

Qvick har fått börja göra lite mer ”agility” liknade träning med att värdeladda hopphinder på höjden 20 cm. Bang it övningar på gungan. Han har även fått ta två tunnlar i följd. Annars har det enbart varit vardagsträning för honom. Han har kommit in i tonårsperioden vilket gör att jag inte kan lita riktigt på honom när han är lös. Vi har jobbat mycket med att han ska stanna på långt håll utan störning och kunna sätta sig ned och vänta att jag kommer i fatt och tåla att Swisch passerar honom. Detta tränas varje dag på långpromenaden på morgonen då han får stanna, sätta sig ned i kurvorna tills jag är i kapp. Vad gäller kampleken håller vi nu på att jobba med att han ska lugna ner sig. Han blir skuttig och vild och griper tag i det första han får tag i som kan vara handen likaväl som benet när han missar leksaken. Jag har blåmärken på vaden då han har nypt till flera gånger. Han biter inte hårt men det är så att säga inte så himla skönt heller. När han är ensam hemma ligger han på laddning tills man kommer tillbaka. Att sitta stilla och mysa i soffan är inte hans grej. Han far omkring med sitt huvud och lägger sig sätter sig vart omdanat. Det är verkligen myror i rumpan på den grabben. Han biter sönder alla filtar också, hur många ggr man än säger till. Men bara när vi är där…inte när han är själv. Uppmärksamhet yunkee är vad han är.

Jag har börjat göra ett tränings schema igen då det inte blir mycket till träning annars.

    Nyaste hundinköpen kom idag. Jag har slarvat bort vår lilla behållare vi haft till markgömmor men nu har vi plenty...

Fredagsträning på veckans Snobben bana...