Idag gjorde jag lite annorlunda ville arbeta med uthållighet och se vad som fungerar i programmet och inte. Så jag hade externbelöning vid väskan. Jag har börjat med att efter momentens slut att rufsa om vid bogen och säga ett glatt -duktig tjej innan belöningen kommer. Vilket har gett en förväntan på belöningen nu när jag rufsar om henne där fram.  Vid  tävling vill jag kunna utnyttja denna förstärkning jag har byggt upp som en belöning som kan hålla hennes förväntan uppe längre in i programmet.

Jag gjorde momenten i ordningsföljd. Linförigheten går alltid att fila och förbättra men jag är nöjd med hur hon håller positionen. Dumrutan är vi ju inte klara med ännu men vi har kommit så långt att det fungerar med sitt,ligg utan några förberedelser innan. Inkallningen behöver vi också fila på då hon gärna ställer sig själv vid koner på första försöket. En andra gång får man ju inte på tävling så...

Rutan var perfekt idag.

Apportering med fjärrdirigeringen gjorde jag idag väldigt svår. Högt gult gräs så apporterna syntes dåligt och 3 meter bakom stod rutan och lockade som vi precis skickade in henne i. Så jag hade trott att det här skulle hon minsann gå på en nit men hon sprang rätt ut till höger plockade apporten och full fart in. Vad säger man! Det kan ju inte bli bättre än så här.

Ingen metall då hinder saknades vid träningsplatsen. Sedan vet jag ju att det är en av våra grenar där vi får leva med att vara glad om hon plockar den. Vittringsprovet inga problem, fortfarande tar hon upp pinnen lite slarvigt så det blir ett omtag där. Fjärrdirigeringen satt som smäck.

Avslutade vi med en promenad i Lejondalsslingan.

Har fortsatt att värdeladda buren vid matdags. Använder torrfodret hennes. Flyttar omkring buren och gör det lite svårt för henne att hitta ingången så hon blir säker på detta. Idag när vi höll på att träna som mest smet Zigge in och lade sig före henne.Chintra trängde sig in där endå fast det fanns risk för att åka på en propp. Zigge som är är yngst (och katt) bland djurfamiljemedlemmarna har tagit över sedan dag ett han flyttade in.

När Chintra ligger i bädden brukar han komma in och ge henne en paw med tassen så hon skuttar därifrån varav han lägger sig nöjd i bädden själv. Precis som om de inte får plats båda två.

Det har varit ett litet break med lydnadsträningen då jag har kommit hem från jobbet för att vända och gå på olika kurser under hela veckan som gått. Ja, inte hundkurser men väldigt intressant endå vad sägs om snabbläsning, minnesträning mm. Vilket kommer väldigt lägligt nu då mitt nattduksbord översvämmas i både "måste läsning" och vad jag gärna vill läsa. Jag har fått i födelsedagspresent Shaping success så den ligger förstås där och bränner underst i högen.

Idag tränade vi vid Lejondal och jag testade att göra några inkallningar. Det var ju ett tag sedan vi gjorde dem och ibland kan det göra susen att skita i att träna och låta saker vara när det blir struligt runt omkring dem. Idag gjorde jag 5 inkallningar var av en av dem fick jag fela. Det som gjorde det så  himla roligt idag att träna med henne var att hon hade fullt ös på allt. Gjorde 5 stycken apportering med dirigering åt vänster. Vilket var ganska svårt för gräset var gult och apporten försvann alldeles men hon sprang direkt på och leta upp den utan att bli frestad av att ta mitten apporten som syntes klart tydligt. Så då blev jag själaglad.

Körde sedan rutan 5 gånger och underbart tempo, sprang in rakt och långt in i rutan. Vid det här laget var det tur att öronen satt där de satt för annars hade leendet gått runt. Sedan filade vi lite på smått och gott som vanligt.

Nu börjar hon bli riktigt säker på att hitta rätt ingång. Så nu är det dags att riva upp pinnarna och börja från en helt annan plast, för det kan man vara säker på att hunden inte alls gör samma generalisering som en annan har tänkt. Bäst att redan nu mota Olle i grind.

Nu börjar hon gilla sin Ronny Råtta också och dra fint med den med. Den kan man ha lite andra belöningsätt med som att dra den efter backen så hon kan skutta som en räv efter den.

Efter träning igår trodde jag att det behövdes revideras i vår plan. Mera tid skulle behövas. Men idag hade det hänt något...

Nu börjar hon hitta ingången oberoende var jag står.

Se hur hon slickar sig om munnen. Bra, fungerar som en sekundärbetingare om man är rädd om den.

Har köpt en billig tygbur att träna burlek och kunna ha med på klubben. Imorse var dock den upptagen.....

Jag brukar inte skriva så mycket om hur jag tränar min hund i vardagssituationer men det det beror mycket på att hon snart blir 6 år och att vi jobbat mycket med detta i början som jag nu skördar frukten av. Något som jag dock hela tiden behöver träna på är hennes skällande på andra hundar. På vinterhalvåret brukar det inte vara så mycket av ett problem men på vårkanten då alla hundmänniskor verkar ha tinat upp och går ut med sina hundar börjar det bli uppenbart igen. Skvaller träning i all ära men den håller henne inte tyst hela vägen förbi. Så vad jag gör är att använda mig av ett beteende som både lugnar ner henne och mötande hund. Jag använder mig av signalen "ta den" och kastar godisen så hon får lukta till sig den. Det är en lugnande signal att lukta på marken för både den mötande hunden och henne själv, dessutom kan man ju inte skälla och leta godis samtidigt. Det brukar gå åt 3 godisbitar innan vi har passerat. Nu börjar signalen "ta den" ge ut delning. Hon sänker huvudet och luktar i backen och jag kan gräva i fickan efter godisen att kasta.

Idag körde vi apportering med dirigering till vänster efter vår "tävlingslika" start. Idag felade jag henne första skicket, hon tog av mot vänster men gjorde en lite krok mot mitten apporten istället. Är trots allt det nöjd då alla rullningar och tveksamheter är borta. Sedan gjorde jag samma upplägg som igår lade sitt överst i byrålådan och började med dumrutan. Det gick bra 3 gånger sedan fjärde gången hade jag henne stående. Så då plockade jag ut henne och gjorde några sitt igen och körde 2 gånger till som var felfria. Sedan filade vi på vittringspinnen. Jag använder mig av vårt dra- bakåt- grepp. Hon drar fint bakåt med ett morr på läpparna vilket hon tror sig behöva göra. Morrningarna har faktiskt avtagit och jag tror att det kommer vara bort under slutet av veckan då vi belönat hennes tysta dragande bakåt tillräckligt mycket. Tränade vänster stegförflyttningar som har både blivit tystare och mycket bättre arbete med rumpan. Sällan den stannar kvar nu. Sedan körde vi fritt följ och där jobbar vi nu med attityden.