Den 19-20 var vi och tävlade på Frövi. Vi stod både och sålde leksaker och tävlade.

Vi diskade alla 4 loppen så resultat mässigt sög vi big time. Men känslan när vi körde var god. Han hade med sig huvudet ut på plan och var inte överhettad. Tyvärr höll jag en lågnivå på min handling då jag trots att jag kunde banan springer på den raka linjen när hunden ska runt. Sådant kan få en att go bananas över sig själv.

Jag hade redan ställt in mig på att vi skulle diska oss på Ag 2 på balansen och det gjorde vi om vi inte var diskad innan. Första loppet hade de satt slalom och gungan väldigt tight ihop vilket jag direkt såg att vi skulle få problem med. Där måste vi göra en jätte tight sväng och få bort honom från linjen till slalomen som han kommer att få. Disken kom som ett brev på posten... vilket för den delen kan vara ett yttryck som är så förlegat i sin betydelse ;P.

Andra loppet blev inte filmat och är numera bortglömt.

På söndagen hade vi en jätterolig hoppklassbana som jag då gjorde bort mig på...

Agilitybanan diskade vi oss på balansen då jag hade bestämt att han ska inte bara stanna utan göra flera nosduttar. Det ville han inte göra utan trodde att det räcker att stanna till, så jag tog upp honom direkt. Jag var så fokuserad på att diska honom där att jag inte lade märke till en stående hund i starten. HALLÅ!!!

Men känslan var ändå överlag god då jag kände att vi var ett team och inte en helt galning som sprang runt på plan var helst han behagar på...

Den 26-27 augusti höll jag i en hoppteknik kurs på Enköping BK. Lördagen hade vi teori först och sedan grunderna i övningarna. På söndagen jobbade vi med rörelse och lite mer avancerade övningar.

Det är alltid roligt att ha kurs för människor som brinner lite mer som tävlar och har erfarenhet. Då kan man få nörda in sig lite tillsammans. Det är också roligt att få träffa andra sorts hundar och bara koncentrera sig på deras hoppning, vad ser vi och hur kan vi förändra något så att det blir annorlunda resultat.

Jag tycker det är roligast när man börjar höra deltagarna själva reflektera över det de ser, för då vet man att man har nått dem.

Roligast var nog att den enda BC som var med var en lydnadshund som aldrig hade kört agility. Den var också den som hade smidigast hoppning till att börja med, inget i bagaget som störde.

Den minsta deltagaren ville man bara stoppa under armen och ta hem, så söt men svår att analysera då inga rörelser kom fram. Hon var som en endaste fluff med små skutt oavsett hon sprang eller hoppade.

När vi analyserade hoppen använde jag mig av en app som heter Coach´s Eye. Den kostar en liten slant men är värd pengarna. Den kan man även använda för att filma olika vägval som man kan sedan jämföra med varandra inte bara tidsmässigt utan se filmerna samtidigt för att kunna se var det skiljer sig.

Två saker som jag tog upp utöver hopptekniken var fokus framåt och transporter. Då flera av deltagarna saknade detta på sina hundar och det ställde till det lite för dem. Det är något som jag lär ut på alla mina valpkurser i agility som grunder. Det gör verkligen skillnad att ha med dem från början.

En agility hund ska fokusera framåt mot hindren inte på dig som förare som t ex lydnaden. Den har bara 0,03 sek att ta beslut om hoppet och med 6 fragment att ta hänsyn till måste dess blick vara på hindret det ska ta och inte på dig som förare. Detta jobbar man tidigt med redan som valp med leksak och släpp hunden när fokusen är på leksaken eller matskålen. Burlekar där hunden sitter i buren är perfekt att använda till detta jag tror jag har skrivit och filmat och bloggat om de övningarna sedan förut. Det lönar sig helt enkelt att ha med det i grundträningen när de är valp och unghundar innan man presenterar ett hopphinder.

Transporter mellan momenten gör att hunden och du hamnar i en träningsbubbla. Den kommer att bli mer störningstålig. Den kommer inte kunna belöna sig själv med olika beteenden som sedan förvandlas till störningar när ni tränar. Bara för att repetionen är slut innebär det inte att hunden fortsätter att lära sig av som kommer härnäst. Låt inte hunden börja lukta, springa fritt efter en repetition. Den ska fångas in med belöningen och när ni är klar, in i buren eller koppel på. Träningsplanen är helig och där springer man inte omkring fritt och belönar sig med att kissa, hälsa på andra hundar, lukta, äta spilld godis eller vad nu man kan hitta på. Det bästa sättet att inte få dessa beteenden är att de aldrig får chansen att utföra dem. Då kommer de inte veta något annat än att vara med er och bubblan ni är i under träningen blir magisk.

En av deltagarna har skrivit i sin blogg om kursen vilket gör att jag inte behöver skriva så mycket :P.

lördagen

https://terrieristernas.wordpress.com/2017/09/05/hoppteknikkurs-lordag-penny/

söndagen

https://terrieristernas.wordpress.com/2017/09/09/hoppteknikkurs-sondag-paddan/

Här är en blandad film av deltagare och övningar.

Swisch har inte fått göra 8-cirkel grid så jag blev väldigt sugen på att göra den efter kursen. Vi åkte till klubben för att slippa att riva ner vår bana som är uppsatt. Jag har inte varit på brukshundklubben på hela sommaren utan tränat på vår egen plan. Han sprätter lite för mycket med bakdelen och behöver samla ihop sig lite mer men annars var han jätteduktig. Det var hans första bakombyte också som inte alls fungerade att göra åt andra hållet. Han har inte tillräckligt med hindersug ännu.

Scoobie för köra med husse tills det blev dags att köra med byten, då fick jag ta över...

Han har ett jämnare flyt men så fort jag ökar min fart åker ett hinder ner...

Förra onsdagen var det Scoobies tur att gå för Malin Elfström. Vi kan väl säga som så att de där s-svängarna där faller allt ribban ofta. Scoobie är så känslig för min fart och energi i de svängarna så det är mitt beteende som ska ändras och fan vad svårt det är att ändra sig själv. Jag måste gå in i de svängarna med ett lugn och sätta fart just när han gör upphoppet för då kan han inte ändra något. Jag kan alltså inte på något sätt utnyttja mitt runt och sticka iväg för att ligga före, för då hör jag ribban falla ner bakom mig. Det kräver mer av mig som förare med timing och ändra energinivå på olika byten. Det är lättare att följa med i hans energinivå än att ändra min till ett passande. Så jag har en hel del att träna på där, men om vi sätter det så blir det också bra. Hans RC över A-hindret var snyggt varje gång och hans dutt på gungan satt alla gånger utom 1. 

Tighta framförbyten är fortfarande inte hans grej fast jag står som en tennsoldat i vägen. Att ta ett extra steg istället för att ta allt i ett endaste bend har han inte kommit till full förståelse för. Så det är bara fortsätta att träna på vårt check, check...

I min planering ingår minst en veckas banträning varje vecka. Då det tar tid att bygga en bana själv speciellt att flytta kontaktfälten väljer jag ofta en bana som innehåller flera alternativ. Denna gjorde tyvärr inte det men jag var sugen på att göra den ändå. Banorna kommer från kursen från handling 360 med Susan Garrett och jag kan tyvärr inte dela med mig av banskisserna. Det är internationella domare som har gjort banorna och går igenom hur de tänkt med linjerna osv.

Just nu jobbar jag gärna med banor som har kontakfält då Scoobie håller på att kvalitesäkra upp sina stopp igen från att träna running.

Swisch får testa visa sekvenser av banorna med stopp och belöning på valda platser.

Denna bana var svåraste biten s-svängarna för Scoobie då följer hela hinder stöden med. Men en magisk RC på A-hindret gjorde han...

Så äntligen var det dags för Swisch att få gå banträning för Malin Elfström. 

Vi har mestadels bara jobbat med svängar, olika hinder för inlärning och kontaktfälten själva. Korta sekvenser och trippel and dubbel är hans erfarenheter när det gäller banor. I en liten hall är det svårt att bygga typiska 1-banor det blir mer 2 bana i svårighetsnivå.

Det första som var spännande att se var hans beteende inomhus med de andra hundarna. Skulle han skälla? Det var flera raser representerade på kursen och han är mest van att vara med BC. Nappen satt som gjuten och han var tyst genom hela träningen.

Det andra jag var lite nervös över var om han skulle sticka till någon annan av hundarna men det fanns ingen tendens när vi jobbade. Jag till och med kastade bollen väldigt olämpligt vid ett tillfälle framför nosen på en annan hund men Swisch tog bollen och vände och kom tillbaka. All träning med belöningar sitter i. Däremot så fort vi jobbat klart är det koppel på för då blir de andra hundarna intressanta.

Swisch hade svårt för s-svängarna inte själva runt men komma tillbaka över hindret när jag kommer med fart vilket inte är konstigt då vi inte jobbat med kombinationer. Men det svåraste var tunneln som uppenbarade sig framför honom när han väl gjort hoppet och han gjorde sidbyte bakom mig om och om igen fast jag hade både hand och ett här här kommando.

Så efter denna träning blev ett av målen :kunna göra en s-sväng i fart. Vi har tränat det i olika formationer och jag ritade upp den svårighet som fanns på kursen för att ha den som ett slut test om vi klarar det eller inte.

Testet:

I det stora hela är jag jättenöjd med Swisch debut. Han söker linjerna lyssnar på mitt fram och är lite pålitligare när det gäller att hoppa. Han river sällan. Han tappar inte huvudet så fort han börjar springa och han är lättare att köra med än Scoobie när det gäller att själv kunna springa.

Vår andra tränings session när det gäller s-svängar körde vi på en internationell bana från handling 360.

Det är ett tag sedan jag bloggade. Semestern tog slut och tiden och orken att skriva om träningen tog också lite slut. Jag har precis tagit emot en ny grupp 1:or på 27 stycken. Det är vanligtvis väldigt intensivt arbete men lägg till nyanlända och olika diagnoser och övervägande av dem inte har knäck läskoden alls utan ligger i underkant i fonologisk medvetenhet får du en grupp av stora behov och anpassningar. Redan 1 vecka innan skolstart hade en förälder letat upp mitt privata mobilnummer och ringt om ett fritidsärende.

Jag har vaklat mellan att se den stora utmaningen och kastat in handduken för räcka till själv för den typ av grupp är inte möjligt. Jag har jobbat i 20 år som lärare och vill leverera någon sorts kvalite på undervisningen... Good enought mentalitet har inte riktigt varit min gebit på jobbet. Jag försöker hela tiden hitta lösningar men att klona sig själv har jag inte hittat någon lösning på ännu.

I fredags kom jag hem tittade på planeringstavlan och gjorde blubb, blupp (fingret på läpparna) och bestämde att ibland får man äta pizza, coca cola framför tv-soffan utan att aktiverat hundarna och hoppa över den tänkta planeringen utan någon som helst dåligt samvete över det.

Annars har jag hållit mig till planeringen det är bara bloggandet som uteblivit och ju fler filmer som samlades på hög och som ska redigeras ju ovilligare blev jag att göra det. Men nu tittade jag över vilket mål jag har och varför jag vill det och hur och blogga var en av de sakerna som satt på hur. Bit ihop och gört människa.

Att skriva mål är en otroligt viktig sak inte bara för att du omöjligt kan nå någonting om du inte har tagit ut en riktning från början utan när saker strular till sig så håller det kvar fokuset på vad vi är på väg. 

När jag skriver mål gör jag ett långsiktigt mål och alla de kortsiktiga målen leder mot det. Det är det långsiktiga målet som jag skriver ner, de andra kanske förekommer i bloggen ibland men ofta är de bara uttalat muntligt i träningen.

Som nybörjare i en sport kanske du behöver skriva ner de kortsiktiga men när du varit med ett tag kommer det inte längre behövas då du har utvecklingsstegen redan klara för dig. Målen ska vara så konkreta så du kan efter ett träningspass svara ja eller nej om de är uppnåda.

Jag lyssnade på ett podd avsnitt i veckan om just hur man sätter upp mål och avsnittet var super!

På jobbet skriver jag mål hela tiden och de presenteras både för barnen och föräldrarna så att skriva mål är jag duktig på.

Men motivera sina mål är något som jag faktiskt inte har gjort förut i den egna träningen och det satte jag igång i tisdags att göra. För om du inte kan motivera varför det finns på din lista över 10 saker du vill, har du nog inte motivationen att göra det som behövs för att nå det heller.

För er som vill lyssna på avsnittet:

Framgångspodden avsnitt 131 Mikael Arndt

Min planering för att få bloggen att uppdateras är att jag lägger tid för det på söndagar då jag sitter och gör hundarnas planering för veckan. Jag kommer därför att tidsbestämma inläggen vilket gör att jag tar bort delningen i facebook. Den delar nämligen på facebook samma dag som inlägget skrivs men inlägget går inte att läsa förrän det publiceras. Jag vill inte heller fylla mitt facebook flöde med flera inlägg varje söndag. Så för er som är intresserade att läsa finns det 3 alternativ. Antingen gå in varje dag och kolla eller använda sig av bloglovin eller varje söndag läsa igenom alla missade inlägg då ett synligt kommer att vara ute på facebook.