Efter att Scoobie fick diagnosen bukspottkörtels inflammation och ska gå på skonkost i tre veckor med penicillin och annat skrot i 10 dagar innan vi kan göra nya blodprov har träningsinspirationen legat på 0. Att åka ensam med Swisch har känts konstigt och inte alls roligt. I helgen fick jag ta mig i kragen och åka iväg men jag tog med mig Scoobie och gjorde en liten bana och Swisch fick köra rakt fram och plötsligt körde vi tighta svängar. På torsdag gör vi nya blodprov och det är de resultaten som vi går och väntat på. Scoobie har gått ner 1,5 kg och man känner tydligt hans revben. Han dricker väldigt mycket vatten vilket gör att jag oroar mig att njurarna har tagit skada. 

Dessutom har jag dragit på mig en inflammation i trampdynan fram vilket gör att gå och springa är lite mer smärtsamt än vanligt ;P.

Alla svängar utom japaner satte vi vid första försöket. Japanerna var svåra när matte stack iväg då rev han omgående därför ser ni mig stå ganska stilla på filmen.

Uppenbarligen gillar jag inte att hålla leksaken med handen som visar banan för utan att jag vet om det byter jag leksakshand när jag springer -se på hindret efter tunneln, skulle jag behöva göra det medvetet skulle jag inte klara det...

Swischen skulle få köra rakt fram men plötsligt gick allt så bra att jag testade med svängar över hinder för första gången... Höger svängarna är inte lika tighta som vänster och behöver tightas till men annars börjar det likna något.

Jag tränade ett tillfälle med Swischen själv. Jag har dammat av manders mindern som jag använde flitigt till Schintra. Den är inget jag använt till Scoobie men Swisch som går både på godis och leksaker passar det ypperligt nu när vi kör RC. Det tar ner honom lite i aktivitetsnivå och ger honom ett framåt tänk. Detta är första tillfället vi kör, man kan tydligt se hur belöningsplaceringen framför honom ger honom en säkerhet framåt mot slutet av filmen utan att det lockar honom till att hoppa av.