Att tävla i klass 1 i Hula hoppet innebär generellt inga pinnar och disk för de flesta av oss då banorna är mer än utmanande för både hundarna och förare. I första banan vi tävlade på delades det ut 5 pinnar och 20 gick i mål av 90 startande. Gick man i mål och hade 0 hinderfel visste man att man hade en pinne för det var ingen konkurrens om pinnarna.

Alla banorna hade hinderfällor ofta flera och alla slalomingångar krävde att förarna placerade sig rätt och hjälpte hundarna så alla oerfarna förare åkte generellt bort i alla lopp.

T ex placerade man tunneln så hundarna kom ut farande längs med slalomen. De förare som har erfarenhet nog förutsåg detta och sprang som gaseller för att hinna placera sig på andra sidan för att dra hunden mot sig och sakta ner farten för att de skulle hinna se slalomen.

Alla banor hade också någon tunnel utgång placerad åt fel hål så hunden måste göra en tight sväng ur den, de flesta hade något slags hinderfälla efter tunneln.

Vi gick runt på 3 av 8 banor. Resten diskade vi oss på.

Läxor vi tar med oss är tighta svängar ur tunnlarna, han svänger inte riktigt tight och missar linjen, detta skedde 3 gånger, varav en gång sprang han rakt fram utan att svänga och tog hindret framför sig. Sket helt i att jag stod där och la,la. Däremot är han duktig på att svänga om jag svänger med kroppen och gör det för tidigt så jag måste hålla linjen ut och inte gena på svängarna.

Balansen satte han varje gång, gungan hoppade han en gång, A-hindret sitter som berg än så länge.

Slalomingångar missade han 3 gånger av loppen pga av mina felplaceringar eller att jag inte hann placera mig rätt.

Är det värt att åka så långt att tävla med en klass 1 hund med så tuffa banor, kanske inte. Miljön var påfrestande för Swisch, så många hundar att passera innan vi är i närheten av vår bana. Vi satt oftast vid framhoppningen för där kunde vi få till rätt avstånd från de andra hundarna.

Det var många goda tikdofter vid starten som han fick jobba och komma över, men så fort han får syn på hindren slår oftast fokusen över på att jobba. Så där tycker jag att vi fick till en bra träning.

Onsdag agilityklass 1 XL 15 fel perfekt balans

Hoppklass 1 XL- disk

Torsdag agilityklass 1 XL-disk detta var den varmaste dagen och både hund och jag var påverkade av värmen...

Hoppklass 1 XL-disk

Lördag agilityklass 1 xl-disk

Hoppklass 1 XL-disk

Söndagen Agilityklass 1 XL 15 fel

Hoppklass 1 XL 20 fel ? tror jag

När jag såg denna bana tänkte jag skitbana, när jag gick banvandringen tänkte jag en riktig skitbana och innan sa jag -jag tänker försöka sätta de första 8, resten är bara bonus om det skulle ske…efter att sprungit den och kommit i mål- WHAT hur lyckades vi med det här?

Det började med de tre första hindren som hade en fin linje om man som förare följde med, om man försökte gena lite öppnades linjen mot tunneln istället. Efter tunneln var det ett staket så man sprang som en gasell för att hinna fånga upp hunden och visa det första hindret. Om man hade haft en hund med mer erfarenhet hade man visat med fart nu är det inte så i klass 1 så de flesta av oss blev lite fast för att se att hunden låst på hindret vilket gjorde att man blev efter på nästa hinder. Där fanns tysk eller blindbyte(japan men Swisch har inte så mycket erfarenhet på dessa ännu) men Swisch skulle förmodligen dras med av blindbytet och sitta i tunnelöppningen som fanns där bakom. Jag ville göra en tysk som jag inte hann utan blev tvungen att göra en räddande manöver till en halvt taskig surp…

Efter att skickat in hunden i tunneln kommer den ut i fel riktning så man måste åter springa som en gasell för att hinna trycka ut hunden mot rätt linje därav skapade man en acceleration som för hunden talar om att rakt fram ta nästa tunnel öppning men en muntlig sväng signal som säger annat. Gissa vad de flesta hundarna gick på? Jag lyckades få tillbaka Swisch innan han hann sticka in huvudet i tunnel öppningen på andra sidan men inte mer. Sedan fortsatte det med att skicka in i en tunnel linje framåt till ytterligare en tunnel ett hopphinder som man måste styra hunden till och en skarp sväng in i tunneln. Jag använde mig av threadle in i tunneln för att kunna fortsätta framåt själv då man måste placera sig vid slalomen. Jag hann inte placera mig där jag hade tänkt. Slalomingången var för svår för Swisch att ta själv. Sedan återstod en skarp sväng och lite raksträcka in i mål.

Banan var snabb, full med svårigheter överallt som ligger över en klass 1 hunds erfarenhetsnivå så jag gillade den inte alls. Den fungerade säkert fint för de med långsamma hundar …