I onsdags blev Scoobie friskförklarad. Det är nu 2,5 månad sedan det hela startade. Man skulle kunna tycka och tro att efter 50 000 kr i veterinärsräkningar, att man skulle ha ett tydligt svar på vad som orsakade det hela, men det finns inte. Så här kommer historien och jag är ledsen men jag är inte så imponerad av den svenska veterinär kåren när det gäller kunskap av näringslära och hundmat och dess konsekvenser. Det är som ett lotteri och ni vet ju hur stor chansen är att vinna på lotto, lika stor chans att träffa en veterinär som faktiskt kan något annat än det ynkliga lilla utbildning som de fått och som direkt är kopplad till foderproducenten som de säljer på sin mottagning.

Det hela började med att både Swisch och Scoobie spydde på kvällen. Då 3 av flockens medlemmar får samma mat så kan slutsaten snabbt dras att det inte borde bero på maten. Däremot har samma två av dem varit i träningslokaler med andra hundar.

Swisch blir dålig och har diarre i två dagar och tredje dagen börjar det ge med sig. Scoobie däremot har varit som vanligt dessa dagar och visar inga symtom på att vara dålig i magen. Men på samma kväll som Swisch är okey då spyr han och efter det får han inte behålla någon mat eller vatten och har diarre.

Vi är då tvungna att åka in akut för att ge honom dropp. Det fanns inga misstankar om att det skulle vara något annat än magsjuka så dropp för vätskebrist och medicin för att stävja illamåendet och svaga tabletter mot inflammation gavs. Då vi såg lite blod spår i spyorna som kunde indikera på att magsyran fräter på slemhinnorna och risken för inflammation var stor. En omgång av probiotika gavs då tabletterna skulle slå ut både goda och dåliga bakterier i hans system. Veterinären rekommendera sin burkmat som vanligt och jag avböjde med att fråga vad var det vi egentligen skulle undvika. Fetfri mat och lättsmält skulle det vara. Så vitfisk och paraboild ris som är överkokt körde vi med.

De två första dagarna verkade allt i sin ordning, han fick åter i sig mat och började bli piggare. Tisdag kväll spydde han upp sin mat men onsdag morgon åt hans som vanligt och verkade åter igen pigg så jag åkte inte in. Torsdag kväll spydde han igen och då bestämde jag mig för att det är något som inte stämmer och åkte in på fredagen.

Nu bad jag att det skulle ta alla prover de kunde tänkas ta. Så de började med röntgen för att kolla att inget satt fast. De kunde konstatera att inget akut satt där men de måste ge kontrast och röntga på nytt för att kunna utesluta. Blodprov togs för att skickas iväg och ett högt värde på bukspottkörteln konstaterades. Starkare tabletter mot den inflammationen gavs och vi skulle komma tillbaka för att röntga på nytt nästa dag.

På lördagen visade röntgen tydligt att det var inte något som satt i vägen i tarmarna men det var lite vitt i magen det kunde vara liten del av maten som fortfarande var kvar eller något som fanns där så vi fick komma in även på söndagen för att göra en röntgen då det konstaterades att inget fanns kvar. Matsmältningskanalen var ren från främmande förmål.

På tisdagen ringde de och talade om att blodvärdena talade för en inflammation i bukspottkörteln. Så 3 veckor av skonkost för att åter komma in för att kolla hur värdet på bukspottkörteln var med ett blodprov.

Efter 3 veckor av skonkost hade Scobbie tappat både vikt och muskler. Både för att han var vila och åt en ensidig (vittkött) fetfri kost. Vi åkte in och gjorde nya blodprov som visade att nu fanns ingen inflammation kvar. Alltså hade han lidit av akut pankreatit. Skulle precis på kvällen börja fasa in hans vanliga mat då han åter åkt på diarre.

Det var bara att sätta sig i bilen åka in igen. Röntgen, nya blodprov och ny veterinär. Röntgen visade en gasig tjocktarm. Redan där började jag fundera över vad har tjocktarmen för funktion...

Veterinären hon hade andra tankar, hade jag maskat av hundarna? Nej, jag maskar inte av hundarna, bara om de visar upp att de har mask. -Du ger ju rått kött... -Ja??? (Tänker tyst för mig själv att risken att få mask är större av att äta gräs din fördomsfulla dj--...)  -Du får förbereda dig för att du kanske inte kan ge hunden rått kött... alla fungerar inte på det...

Där slutade jag lyssna ... och började fundera själv.

Köpte hennes burkmat för vi måste stävja diarren och det snabbt. Vilket var det viktigaste just NU. Gick till hyllan letade upp probiotika tabletter. Tjocktarmen är det ställe där våra bakterier goda som onda sitter. Han har fått två kurer antibiotika vilket slår ut hans bakterier goda som onda. Vi fick inga tabletter efter sista kuren antibiotika. Ingen mat som stannar kvar till tjocktarmen då han bara fått lättsmält mat. Vi måste alltså sätta igång hans system. 

Blodprovet visar att han har B12 vitamin brist. B12 vitaminbrist kan ge diarre som symtom. Så i 4 veckor framöver ska han få en vitaminspruta en gång i veckan. För att sedan åter ta ett nytt blodprov och se om hans värde har höjts.

Jag frågar om man inte kan ge tabletter istället men nej de har inte samma effekt. Vilket låter sunt i mina öron tabletter har oftast inte samma verkan.

Efter att gogglat om B12 vitamins relaterade sjukdomar hittar jag en prisbelönad avhandling som visar att tabletter fungerar lika bra. Billigare och enklare och mindre stressande för hunden. Men jag vågar ändå inte testa...

Men jag har fortfarande post-it lappen kvar på namnet på veterinären som gjort avhandlingen för att någon gång i framtiden ifrågasätta min veterinär. BARA för ATT!!!

I tre dagar fick han bara burkmaten, den tredje fick han matsked med rå vom i maten. Detta utökades till att 6:e dagen ingen burkmat alls bara vom. Jag lade in vetegräs, gurkmeja, nyponpulver som är stark inflammatorisk och gynnar floran i tjocktarmen. Den 10:e dagen introducerade jag kycklingnackar efter 16 dagar åt han sin vanliga mat. Han fick 3 mål mat om dagen då han gått ner 2,5 kg vilket är väldigt mycket på en hund som är i fin form från början.

Nu är han åter sig själv i hullet nu ska bara musklerna tillbaka. I onsdags kom blodprovet tillbaka, de ska ha något på 600 han hade över 700 så nu är han friskförklarad.

Jag tror inte att han skulle ha blivit frisk om jag inte varit olydig och gått emot veterinärens ord.

Nu är det några veckor av fysträning för att bygga upp hans muskler innan vi kan träna som vanligt.

Jag är själa glad men gladast är nog mitt försäkringsbolag ;P.