Vecka 15

Qvick har tappat minst 3 tänder och snabbt går det, ena dagen är det glugg och nästa dag har tanden kommit fram. Han är lite modigare utomhus också. Förut var han hack i häl in, nu måste man hämta honom ätandes kattskit på tomten.

Då det varit påsk och lite öppet i planeringen har inget schema gjorts. Spontan bokning av hallar och träning efter hur dagen har sett ut.

Jag har kört Corona outbreak med grabbarna och den förbannade flick-en fick mig att börja om inlärningen igen. Det vi gjort sitter inte med Scoobie. Swisch han klarade den men det var alla tigtha svängar som han drar ut på och far in i någon tunnel eller på något annat hinder som var svårt. Mitt i allt slutade Pixem filma då fjärrkontrollen inte gick att ladda. Förhoppningsvis har vi lyckats laga den. Annars står jag med en robotkamera som inte går att använda då fjärrkontrollen är GPS.

Från och med nästa vecka kommer fokusen vara på träningsfärdigheter. Han behöver lyssna på några andra signaler än sitt namn.

Han behöver även vägas, då vi går in på 7% av hans vikt i matväg per dag.

Så här ligger vi till just nu.

Veckans träning i film:

sitt utomhus med signal

lek hämta kom tillbaka

Explosiva starter från sitt

sele träning

Lek, lek ,lek

Här kommer inlägget som jag lovade att skriva för några månader sedan. 

De första dagarna hade vi inga planerade leksessioner utan allt startades upp av Qvick själv. När han visade intresse för några av leksakerna på golvet, då satte han igång matte. (Jag har alltid en låda med leksaker framme de första året. Det är en blandande kompott av leksaker och inte dem jag senare brukar ha med som belöningar.)

Detta för att få bort intresset att knapra på allt annat som finns tillgängligt. Kravlöst och bara på observationsstadie de första dagarna.

Man får inte bara reda på vad man har och behöver gå vidare med i sin lekträning, utan vilken individ man har framför sig i leken.

Detta var jag observerade under de första dagarna:

• lätt för att gripa leksaken
• springer efter leksak
• går iväg för att tugga på saken i korgen
• lätt att få viktförskjuta
• inte störd av att andra hundar är nära eller leker samtidigt
• störd av högre ljud som skall från Scoobie
• noppare av leksaker (där försvann alla leksaker ur korgen man kunde noppa på)
• kort intresse av ”död” leksak
• frustrations skall när leksak hastigt försvinner
• obrydd av tuffare tag
• taggad av närkamp
• oberörd av beröring under kamp

De första planerade lektionerna fick ske när Scoobie och Swisch var hos husse. Fokus på de första tillfällena var att gripa leksaken och vara i mattes knä. Det gick snabbt att få fram. Jag utnyttjade det jag sett. Han går till korgen med leksaken, så då kastade jag leksaken så att han måste passera mig när han springer till korgen. Jag greppar tag i leksaken och leken börjar igen. Jag bryr mig inte om att det inte är ett medveten val att komma med leksaken till mig eller inte. Detta gör jag under flera tillfällen tills korgen blir mattes knä istället. Efter att han varje gång kommer tillbaka till mitt knä flyttar jag mig lite grann för att kolla att vi har beteende kvar. Sedan kan jag börja flytta mig men jag ser till att jag sitter ner så att hans bild av mig är den samma. Ganska försiktigt jobbar jag med att resa mig upp, först i hukande ställning osv. Allra sist flyttar vi ut beteendet i andra miljöer, men det sker efter några veckors lek inomhus och med störning runt omkring. Som t ex när grabbarna ruskar och frustar med sina leksaker i bakgrunden när vi leker.

Sammanfattning

1. observera vad du har
2. plocka bort eventuella störningsmoment
3. utnyttja det du ser, till din fördel i träningen
4.  eventuellt förändra din miljö så du lyckas få fram beteendet

Vecka 13 och 14

Lika bra att slå ihop dessa veckor då skillnaden inte är så stor dem emellan.

Schema för 13 är här.

Vecka 14 var så chill så inget schema gjordes.

Jag har börjat ta allt som har flyt inomhus till utomhus.

Sitt, sitt med signal, lek och hämta, komma tillbaka.

Han griper fint och är engagerad i leken och hämtar och kommer tillbaka men jag kan inte ännu springa ifrån, då släpper han leksaken och kommer till mig.

Till vardagsträningen tillkommer skvallerträning på människor och andra hundar då han kan skälla av osäkerhet.

Jag utnyttjar de andras balansbollsträning till hans liggkvar på plattformen som jag sakta formar till att det ska löna sig.

Han fick följa med till simningen för första gången och där skällde han en hel del. Han fick vara på kanten och titta men så fort han öppnade munnen åkte han ner, fick komma upp igen när han var tyst i 10 sek. Vi kan väl säga att husse var lika upptagen med att träna honom som jag var att kasta simleksakerna till de andra.

Nu är det påsklov och jag kommer att lägga lite mer tid på att jobba utomhus och få signal på några av sakerna. Mer miljöträning med honom själv och skvallerträning genom promenader. Mer lek utomhus med början till att jag kan sticka för att få mer fart in utan att han släpper leksaken.

Börja med att förbereda träningen loss tills jag tycker det är dags att lägga på signal.

Jag har beställt nya spengummin då det är hans favorit av leksakerna. De gamla börjar rasa sönder och jag behöver 4 stycken i varje ”lekkitt”. (Hemma och i bilen). En var att leka med och en extra för att kunna påbörja träningen med loss.

Fokus har varit koppelgående och inte då att gå fint utan att kunna gå med ut från dörren. Han har vägrat att gå ut genom dörren utan satt sig. Det har gått bra när han har killarna med sig men ensam då är han en riktig hare.

Så de första dagarna då killarna är med husse har jag tidigt på morgonen börjat med en kort promenad. Då de första 50 m var värst startade jag med att bära honom den sträckan och sedan fick han gå därifrån. Mycket beröm och uppmuntran när han gick med. Hemåt fungerade det alltid bra. Sedan släppte jag ner honom halva sträckan och jobbade därifrån, på slutet bar jag bara honom över tröskeln och därifrån jobbade vi med att gå med. Det har gått bättre för varje dag och i söndags var det första dagen han skulle smita med mig när jag öppnade dörren.

Vi har fortsatt våra inkallningar och vi har jobbat med dem mycket utomhus och passat på att gjort inkallningar när jag har haft honom lös med de andra killarna. Han kommer varje gång och bryter väldigt fint fast han hänger Swisch i hälarna.

Jag har börjat att lägga signal på sitt men det sitter inte på något sätt ännu.

Skicka till plattform ligger vi på 1 m avstånd ännu. Han behöver mycket jobba ifrån godis och matte då han vill vara nära.

För de vuxna killarna har nosework och fysträning varit i fokus. I torsdags var jag i Hällkana och tränade med Nina och fick lite tankar om vad jag behöver träna vidare på. Utomhussöket behöver tränas vidare och jag har en tanke om att ta med doft i fickan på helgpromenaden och lägga 2 dofter i skogen. Helt enkelt att arbeta in skogen som miljö. Behållare och fordon är starka miljösignaler som sitter, nu behöver de få samma starka sökbeteenden i skogen. På träningen när doften inte hittades blev det backa upp på en trädstam, stå med framtassarna på stubben beteende som dök upp. Inte precis önskvärda beteenden…

En övning som ökar farten emot är jaktinkallningar. Man behöver vara två för att kunna göra denna. En som håller valpen (det fungerar så klart med vuxna individer också). De två första gångerna retas jag med godiset eller leksak om man vill köra det. Springer ifrån hunden. Vänder om snabbt och ropar hundens namn. Jag står spikrakt så hunden får en bild av mig som upprätt när hunden kommer in får den godiset vid knät vid sidan. Detta för att jag vill att mina hundar ska komma ända fram och inte bli vana vid att godiset serveras på en armlångs avstånd. Dessutom vill jag att hundarna ska söka sig till sidan av mitt ben då det är där vi ska gå fint senare så att värdeladda den platsen ger ett starkt värde att söka sig dit.

När hunden kan avstå den öppna handen är det dags att ta det till nästa nivå. Då är det bara att vicka på handen lite. Det kommer att göra så att hunden vill ta den igen. Då stängs den igen. Så tränar ni på denna nivån tills hunden inte tar godiset när handen rör sig.

Jag använder sele på alla mina hundar. Första klicker sessionen brukar bli selen för valpen. Att kunna sätta på selen utan att en kamp uppstår, underlättar vardagen. Jag använder valpens middag för att ha riktigt gott tränings godis. Det brukar bara behövas göras en gång för att beteendet stoppa in huvudet ska vara igång. Jag presenterar selen klickar för att valpen tittar på den och ger godis så den är tvungen att sticka in huvudet i den. Ganska snart sticker valpen in huvudet själv i selen för klicket.

När vi sedan ska använda selen på promenad tar jag alltid en hård lite större godbit som valpen får när han sticker i huvudet i selen. Medan valpen tuggar på godiset har jag tid att ta tassen och lyfta in den i selen och knäppa den innan den börjar bitas och stöka runt. På det här sättet blir selen positivt värdeladdad varje gång och det är enkelt att sätta på den. Det är ett beteende som jag även har nytta av under tävlingarna då selen ska på efter loppet, då mina hundar sticker in huvudet själva så fort de ser selen presenteras framför sig.

Doggie zen, omvänt lockande, öppna handen, your choice den här övningen har många namn och den har helt klart gjort sig förtjänt av det. Det är en av mina favoriter då den används till så många saker och jag tror att jag inte är ensam om att introducera den tidigt och använda den flitigt under det första året med valpen.

Den fungerar lika bra med leksak som med godis då tar du leksaken bakom ryggen istället för stängd hand.

Exempel på några användningsområden jag själv har haft den till:

Ta bort fixering av godis i handen/leksak/skålar

Motverkar stjäla mat

stå kvar

sitt kvar

ligg kvar

det du gör nu är rätt (handen är öppen)

det du gör nu är fel (handen stängs)

lägga till tid på en övning

tugga ej på apporten

som störnings träning

vid fotgående

mot hoppa upp på folk

kvalitetstesta övningar

lära in ordet -nej

Den är helt enkelt fantastiskt som ett av redskapen i lådan att ta fram vid behov.

Övningen startas upp med godisbitar. En godisbit i en öppen hand presenteras framför hunden. Hunden reagerar förstås med att vilja ta den. Då stängs handen. Handen hålls stängd tills hunden drar undan huvudet. Då öppnas handen igen. Om hunden låter bli att röra sitt huvud mot handen skyndar man att skyffla in godiset i munnen på hunden. Annars stängs den igen och vi väntar tills huvudet dras bort från handen igen. Det ska vara en klar skillnad mellan att vi rör handen till hundens mun och den rör inte sin mun mot handen. Den enda rörelse som ska ske här är öppna och stänga handen och skyffla in godisbiten när så ska ske. De två första godisbitarna brukar vara de svåraste för hunden att avstå men när den väl börjar förstå -att låter jag bli då öppnas handen och jag får godisbiten.

Arbeta flera pass och när ni presenterar den öppna handen med godisbiten i och den inte alls försöker ta den då är det dags att gå vidare med del 2 Doggie zen.