Den 16-17 augusti var jag på kurs för Jouni på clicker camp i Kungsängen. Redan vid 11 snåret började det bränna i benen ska jag tala om. Vi hade 2 fm pass på på runt 15 minuter var och två pass på eftermiddagen. Banorna var utmanande och långa med 7 meter mellan hindren och på 27 hindersbana. Jag hann inte memorera banan på de 4 gånger som vi fick gå banvandringen och fick helt enkelt jobba i etapper. Vi arbetade med samma bana under hela dagen och på slutet hade man ingen kraft kvar i benen. Det var mycket acceleration och vändingar gång på gång. Väl hemma gjorde jag misstaget att sätta mig i soffan i 10 minuter och fick rulla mig ur den för att komma upp. Jouni tvingade mig hela tiden att springa snabbare och utmande mig i min handling att inte luta mig på det trygga som jag redan hade. Du kan springa snabbare var hans motto till mig ;P ...

Har valt ut några snuttar från delarna av banan, då ska ni tänka på att det blev 4-5 repetitioner på varje snutt man ser. På visa av sekvenserna ser man att jag inte orkar accelerera mera... Dags att ta tag i ben träningen igen nu till vintern.

Starten är lagd så att man måste lita på att hunden ska ta linjen så man kan sätta fart själv för kommer man bakom sin hund är det kört, för bakom tunneln måste man dra in hunden, jag använde mig av mitt -kom och threadle arm för att kunna fortsätta ha fart framåt. Detta är första gången vi körde den, jag kunde bara banan till tunneln sedan var det åt olika håll och olika handling vid en och samma tunnel så där brast minnet ;P.

 Här gjorde vi den kortaste vägen på hindret efter tunneln. 

Fick verkligen jobba med mina framförbyten med stopp för att få till en fin sväng. Så pass att benen tog slut, se på sekvensen under. Inget acceleration kvar till att ta sig förbi tunneln och trycka ut hunden för runt hindret.

Här var det svåraste avsnittet hindret i mitten. Ett blindbyte för att få det snabbaste väggen runt hindret. I början blev det väldigt tigth.
 
Men när jag litade på att han skulle ta den kunde jag sticka snabbare och det blev snyggare byten...

  Och det var dag 1....

Eric Burchell kommer från Irland och från början tränade han upp Gundogs alltså jakthundar. Då han snart upptäckte att det var viktigt vilket underlag man hade att träna med började han avla upp egna spaniels till jakt. Han har vunnit många utmärkelser med sina hundar och har mycket höga kunskaper om avel och jakträning och utbilda detection dogs.

Nu ägnar han sig till stor del av att träna upp detection dogs. Han har egen avel på labradorer och spaniels. Förra året födde de upp 81 hundar varav 41 gick vidare till träning. De andra hundarna säljs vidare till andra ändamål då de inte anses ha de egenskaper man vill ha av sina hundar. Han är en av de få som kan utbilda vapour dogs.

Kvalitéer man letar efter i sina hundar är intelligens, självsäkerhet och nyfikenhet. Man tittar hur den klarar nya miljöer som valp, hur den löser problem och hur den reagerar på nya stimuli (ljud).

Då man enbart använder sig av boll som belöning måste den ha ett naturligt intresse för föremål och apportering.

Innan man tränar sina hundar kollar man höfter, armbågar och ögon. Det vore bra tråkigt att lägga ner träning på en hund som inte skulle kunna klara av sitt arbete pga. armbågsfel eller dylikt.

På frågan om varför han använder sig av labradorer till detections dogs blev svaret att de är mycket mer ”sociala” än de andra raserna. Man kan inte ha hundar som inte tål andra hundar det skulle ställa till en hel del problem. De är dessutom lite mindre och därför smidiga när de t.ex ska leta efter narkotika.  På kennel kan man ha 4-5 hundar tillsammans det skulle inte gå med större eller aggressiva hundar. Kostnaden skulle bli mycket hög. Allmänhetens reaktioner på labradorer spelar också en stor roll. Folk kommer fram och klappar dessa hundar men är rädda för schäfrar. Detta är en fördel när man t ex har en narkotika hund på flygplatsen och ska gå runt för att låta den sniffa av passagerarna när de står i kö.

 Det är mycket svårt att avla på en hunds egenskaper. Men hans erfarenhet är att ha en bra kvalité på tiken. Han menar att det 95% som kommer från tiken.

När man börjar träna använder sig man av hundens boll intresse. Man gömmer bollen som hunden får leta efter. Till slut så introducerar man väggen och de rostfria boxarna man använder. Till en början gömmer man bollen i boxarna som man sätter i hålen man har i väggarna. Sedan byts det ut mot den doft man vill att hunden ska söka efter. Här använder man sig av belöningsplaceringen. Hunden ska markera med sitt markering och ha sin blick riktad mot boxen för att få bollen. Bollen kastas där doften sipprar ut så att doft+ boll paras ihop. Man jobbar så att hunden aldrig ska kunna förutsäga när bollen ska komma. Detta för att få ett starkt och uthålligt beteende. Bollarna man använder studsar inte utan dunkar platt i marken när man kastar dem. Man jobbar med en ”smittfritt”  behållare, det betyder att man tvättar alla behållare i 65 grader varm vatten efter varje träning.

Hundarna tränas för att arbeta självständigt utan att söka sig till sin förare. Därav sitt markeringen från föraren, föraren ska kunna röra sig utan att hunden tar bort blicken från boxen. Hunden ska förknippa doft + boll med att stirra så kommer den fram.

I vissa fall jobbar man med en aktiv markering som att krafsa dock ej aldrig när man tränar min eller bombhundar av naturlig anledning.

Söndagen ägnades åt jakthundar.

Där började han prata om vilka kvalitéer ska man söka efter hos en valp. Vad behöver du för utrustning vid träningen. Vad ska du lägga din träningsvikt på när den är valp. Sedan kom själva jakträningen. Han pratade om att lydnaden ska komma först. Allra först ska din hund kunna sitta still. Du måste lära din hund både kroppssignaler och visselsignaler. Det är kanske inte passande att vissla när hunden ska stanna utan du vill kunna styra den tyst för att inte skrämma iväg alla fåglarna. Hur han lade upp sin vattenträning och skotträning. Att man aldrig skulle frestas att skjuta nära sin hund.

Han avslutade det hela med- you have to be more dog minded than shooting minded if you are to keep him well trained.

Det var två intressanta dagar då man fick mycket att tänka på när det gäller sitt eget kommande hundköp. Vad letar jag efter kvalitéer och hur kan jag se dem i ett tidigt skeende vid val av valp.

Jag har varit på två av helgerna på instruktörsutbildningen. Första helgen innehöll enbart teori med Tobias Gustavsson. Det var många tillfällen med intressanta diskussioner. En om att grundfärdigheterna tränas på ett sådant sätt att våra hundar inte blir uthålliga. Man måste tänka på uthållighetsträning ganska tidigt i träningen. Belönings frekvensen tenderas att hållas alldeles för hög och varierar inte så att istället för att bygga uthålliga beteenden bygger vi beteenden som snabbt utsätts för extinsion när belöningen uteblir. Detta hade Mary och jag ett intressant samtal om i bilen hem då hon inte riktigt höll med men nu då hon själv ligger i läsning för att gå canis instruktörutbilning ringde hon mig igår "upplyst" efter att läst om just detta i en av de böckerna som de ska gå igenom. Det är roligt att vi båda går intruktörsutbildningar i år men för olika personer. Vi kommer att ha mycket utbyte av varandras utbildningar.

En annan intressant diskussion var avel, om hur vi just nu med den rasstandard vi har målar in oss i ett hörn. Det är ganska få hundar som går till avel vilket gör att raserna blir allt mer "inavlade" och ofriska som följd.

Helg två jobbade vi med Trick och konster. Vi fick välja tre konster som vi skulle göra träningsplaner för. Här övade vi oss i att dela upp saker i små bitar och hur vi ville träna in beteendena. Sedan fick vi arbeta med två av dem. Något som man hela tiden påpekar är att träningsplanen kanske ser ut på ett visst sätt från början men vart eftersom ser man olika saker och ändrar i planen. Vi jobbade två och två som coacher till varandra. Vi filmar hela tiden under vår träning. Första dagen jobbade vi med våra egna hundar och dag två fick dra ett nytt beteende som vi skulle lägga upp en träningsplan för och arbeta med helt okända hundar. Jag fick den allt den svåraste uppgiften med att lära min valda hund att trä ringar på en pinne. Särskilt långt kom jag inte med det beteendet, ibland råkade vi lyckas få ringen på pinnen mer av tur en något annat. Ovant var det att träna en hund som hade full koll på allt som hände runt omkring den. Jag fick stå på kopplet hela tiden för det var snäva svängar från att fullt vara koncentrerad av uppgiften och helomvändning för att göra ett skäll utfall mot en annan hund.

Läxan denna gång till näst gång vi ses om två veckor är att vi ska träna in 3 saker som ska ligga framme och på kommando ska hunden hämta det man ber om. Typ boll hunden hämtar boll och låter nycklar, gosedjur vara. Lägger tillbaka boll säger gosedjur hunden hämtar gosedjur låter de andra sakerna vara osv. Det fanns en annan uppgift att välja också men den tar bara ett halvår att träna in. Hunden ska lära sig konceptet störst eller minst av 5 föremål. Du kan plocka bort 2 av de fem och hunden ska fortfarande kunna ta ut den största eller minsta föremålet som då skiftar från gång till gång.

Nästa helg är det ämnessök som gäller det ska bli kul.

Igår hade jag min klickerintroduktion för 8 Sheltieägare. Detta var ett gäng noviser i vad allt om hundträning skall sägas. Det var mycket som snurrade i skallen på dem efter dagens sluts. Att belöningen skulle komma efter klicket var inte det lättaste alltid och att få hunden bjuda frivilligt utan att matte knåpar med kroppen inte heller. Det var ganska roligt att titta på dem och ibland blev man full i skratt när matte lutar sig över hindret med pipleksaken utan att de själva är medvetna om att de lockar över hunden. De ser så förvånade ut när intruktören talar om att nu lockar du igen. Plastpåsar i fickorna kommer jag numera skicka ut en skrivelse om innan att de är totalt förbjudna. Det är verkligen djävulens påfund när det kommer till klickerträning.

något ser man när man tar hand om nya oerfarna. Helt plötsligt kan man känna sig inte så helt oproffsig och att man på vägen har skaffat sig några mekaniska färdigheter ändå. Är just nu i Hudiksvall och har haft introduktion "kurs" för 7 intresserade bruks människor. Roligt gäng och rejält hundbitna människor som jag hoppas blivit så intresserade att de vill börja med klickerträning.

Jag kunde konstatera att min hunds frivilliga beteenden var lite ringrostiga när det gäller bläddringen i framför mappen. Något vi inte har prioriterat på ett tag då vi jobbat med hela moment ett tag. Så man får väl helt enkelt lägga ner lite tid hemma på att ta fram dem och bläddra så det finns där att visa upp när det behövs. Target och target överföringarna fungerade utmärkt trots att vi inte tränat lika lite på dem.

Jag har lovat Gun att hålla en introduktions kurs på hennes valpträff den 8 augusti. Det blir 8 Shelties. Ingen av dem verkar ha någon kunskap eller ens vara inklickade så det blir till att hålla kursen på en lagom låg nivå. Har tänkt att lägga upp de dryga 2 timmarna så här:

• Teori - Vad är klickerträning?
• Teori - Hitta effektiva förstärkare - Praktiskt träning
• Praktisk träning - Inlärning av klickern
• Praktisk träning – targetplatta
• Träna dina mekaniska färdigheter
• Praktisk träning - använda targetplattan i agility

På torsdag bär det iväg till Hudiksvall. Väl där kommer jag ha en introduktion för lite mer erfarna hundförare, (bruksfolk). Just nu sitter jag med bibeln och kollar upp kryp, framförgående vilket är de två momenten som jag inte riktigt har en klar bild i huvudet hur jag skulle vilja träna in. Det ska bli roligt att arbeta med mera tempererade hundar. Det blir mer att visa grundfärdigheter,stimuluskontroll och kedjing osv.

Tänkte att det ska hinnas med lite sökträning där jag får agera figurant förstås, då jag ännu inte har någon hund att köra med.

Så här efter kursen börjar saker sakta sjunka in och sätta sig på sina platser. Något som vi diskuterade mycket var 80 % regeln och stimuluskontroll. Jag tror att den regeln är något misstolkad framför allt pga. TKF. (Timing, kriterier, förstärkningsfrekvens och kvalité)

80 % regeln talar om för oss när det är dags att gå vidare med våra kriterier inte nödvändigtvis att vi har för höga kriterier eller dålig förstärkningsfrekvens. Något som var ganska tydligt med våra hönor. Många var vi som var i vägen för hönorna genom att vilja ha en hög belöningsfrekvens. Vårt ständiga klickande och belönande gjorde att vi störde beteendet vi ville ha och det tog mycket längre tid för oss att nå målet. När vi väl lät hönorna gå på hade vi ett mycket bättre beteende att arbeta med och kom framåt mycket snabbare. Alltså att ligga under 80 % talar inte om för dig att du ska sänka dina kriterier. Om du under 2 pass märker en ökning av det beteende du håller på med går det som det ska. Ligger du kvar på samma nivå måste du ändra något.

När du har uppnått 80 % är det dags att gå vidare. Jobbar du på en högre nivå arbetar du inte effektivt och risken är att du fastnar på samma nivå och inte kan ta dig vidare.

Det är dags att lägga på stimuluskontroll på ett beteende när du når upp till

80 % regeln under två pass. Alltså vänta inte tills du uppnår 100%, då gör du det mycket svårare för dig och djuret. Då kommer djuret att hamna i en mycket högre frustrationsnivå genom den utsläckningsexplosion den har hamnat i. Att få stimuluskontroll på ett beteende tar då längre tid än det faktiskt behöver göra.

Bob Bailey är en liten man med mycket stor kunskap och stor humor. Föreläsningar byttes av mot träning med hönorna och diskussioner om vad som hände på träningen. Bob är ett stort föredöme när det gäller att vara ”open minded”. Vet inte hur många gånger han påpekade att inlärning har skett och kommer att ske utan/och med människors inblandning och vad han lär ut är det vi vet idag vara det effektivaste sättet att träna, inte det enda sättet att träna. Det tycker jag är ett trevligt förhållningssätt, då en del man mött verkar mer ha en ideologi än ett sätt att träna. De flesta kommer att få till sitt beteende ändå, det tar bara lite längre tid.

Vår första uppgift var att få våra hönor att picka på en target när en lampa lyser. Den skulle kunna vänta 20 sekunder utan att ha en massa ”fuffens” för sig.

Jag döpte snabbt mina två hönor till Brilliant och Superstar. Superstar visade sig vara en utmaning. Det var väldigt svårt att förutspå hennes pickande på targeten då hon pickade på sniskan med näbben. Hon var nog också den enda hönan som bara åt från koppen, inte en endaste gång pickade hon på bordet och frön låg där i mängder mitt på targetplattan till och med. Jag var ett tag helt övertygad på att hon var blind.

Innan höger och vänster hand arbetade självständigt hade man hunnit belöna ett antal fel beteenden som man sedan fick jobba med på eftermiddagen.

Bobs ord: Not doing something is more important that do something och  If you don’t see it, you may not get what you want hängde tungt över axlarna på en de tre första dagarna. Andra dagen hade jag redan brutit mot Don’t reinforce the wrong behaviour genom att klicka när hönan pickade på den röda lampan. Det var som om höger handen haft ett eget liv för jag är rätt så säker på att hjärnan sa nej. Så helt slut efter att släcka ut allt detta pickade gjorde jag det igen på sista passet. Dag 3 fick jag ägna mig åt att släcka ut alla misstag jag gjort och tröttheten bredde ut sig på eftermiddagen. Livrädd över att göra ett misstag igen så gjorde jag det såklart med min andra ”felfria höna” och nu brände tårarna i ögonen ska sägas. Det var bara en timme senare någon annan satt i soffan med tårarna rinnandes efter sina kinder. Så vad säger man, sådär kände jag för en timme sedan.

Dag fyra hade vi släckt ut alla misstag och jag hann precis examinera min Brilliant höna. Superstar var på gång och om jag fått 3 pass till med henne hade även hon blivit examinerad.

Nu skulle vi jobba med att en av hönorna skulle gå runt ett par koner. Andra hönan skulle göra en 8 runt konerna.  Det första vi skulle göra var att observera hönorna innan vi valde vilken vi skulle ta till vilken uppgift. Jag hade som avsikt att ta Brilliant för hon visade redan upp att hon var på gång med beteendet. Men när jag väl började plockade jag fram fel höna så det blev den långsammaste hönan som fick göra det lättaste beteendet och den snabbaste hönan fick göra det svåraste beteendet.

Kaos vad det i början när vi jobbade med 8 beteendet. Koner, frön och hönsfötter som flög /sprang över bordet var det enda man såg. Det gick bara att skratta åt eländet.

Under de resterande fyra dagarna var allt man tänkte på:

change your own behaviour

reinforce is a process not a event

click is marking the behaviour it don’t end the behaviour

behaviour economics

Min superstar examinerades trots min coach frenetiskt hoppande i glädje 20 cm kvar innan målgången. Min 8 höna kom aldrig igång vi fastnade totalt och arbetade på samma punkt i 2,5 dagar snacka om frustrerande. Det var många som gick omkring med mörka moln över huvudet när 8: hönan tränades. Min partner Mari fastnade precis som jag.

Så vad tog jag med mig från denna kurs:

-         Observera först, vad har jag? Är något av detta en fördel till det beteendet jag är ute efter.

-         Torrträna, vad behöver jag för mekaniska kunskaper för att träningen ska underlättas.

-         Utnyttja belöningen till din fördel för beteendet

-         Ser jag inte, belöna inte.

-         Observera djuret och ändra din plan efter det du ser.

-         Om jag inte får fram beteendet, förändra mitt beteende

-         Var tyst (kroppsligt)

Jackpott : det är inte bara maten som är förstärkande det är från att handen går till fickan till godisbiten presenteras som är förstärkande. Så fem godisbitar istället för en är ingen jackpott. Fem godisbitar som tas ur jackfickan och ges en och en ur jackfickan är en jackpott.