Den 26-27 augusti höll jag i en hoppteknik kurs på Enköping BK. Lördagen hade vi teori först och sedan grunderna i övningarna. På söndagen jobbade vi med rörelse och lite mer avancerade övningar.

Det är alltid roligt att ha kurs för människor som brinner lite mer som tävlar och har erfarenhet. Då kan man få nörda in sig lite tillsammans. Det är också roligt att få träffa andra sorts hundar och bara koncentrera sig på deras hoppning, vad ser vi och hur kan vi förändra något så att det blir annorlunda resultat.

Jag tycker det är roligast när man börjar höra deltagarna själva reflektera över det de ser, för då vet man att man har nått dem.

Roligast var nog att den enda BC som var med var en lydnadshund som aldrig hade kört agility. Den var också den som hade smidigast hoppning till att börja med, inget i bagaget som störde.

Den minsta deltagaren ville man bara stoppa under armen och ta hem, så söt men svår att analysera då inga rörelser kom fram. Hon var som en endaste fluff med små skutt oavsett hon sprang eller hoppade.

När vi analyserade hoppen använde jag mig av en app som heter Coach´s Eye. Den kostar en liten slant men är värd pengarna. Den kan man även använda för att filma olika vägval som man kan sedan jämföra med varandra inte bara tidsmässigt utan se filmerna samtidigt för att kunna se var det skiljer sig.

Två saker som jag tog upp utöver hopptekniken var fokus framåt och transporter. Då flera av deltagarna saknade detta på sina hundar och det ställde till det lite för dem. Det är något som jag lär ut på alla mina valpkurser i agility som grunder. Det gör verkligen skillnad att ha med dem från början.

En agility hund ska fokusera framåt mot hindren inte på dig som förare som t ex lydnaden. Den har bara 0,03 sek att ta beslut om hoppet och med 6 fragment att ta hänsyn till måste dess blick vara på hindret det ska ta och inte på dig som förare. Detta jobbar man tidigt med redan som valp med leksak och släpp hunden när fokusen är på leksaken eller matskålen. Burlekar där hunden sitter i buren är perfekt att använda till detta jag tror jag har skrivit och filmat och bloggat om de övningarna sedan förut. Det lönar sig helt enkelt att ha med det i grundträningen när de är valp och unghundar innan man presenterar ett hopphinder.

Transporter mellan momenten gör att hunden och du hamnar i en träningsbubbla. Den kommer att bli mer störningstålig. Den kommer inte kunna belöna sig själv med olika beteenden som sedan förvandlas till störningar när ni tränar. Bara för att repetionen är slut innebär det inte att hunden fortsätter att lära sig av som kommer härnäst. Låt inte hunden börja lukta, springa fritt efter en repetition. Den ska fångas in med belöningen och när ni är klar, in i buren eller koppel på. Träningsplanen är helig och där springer man inte omkring fritt och belönar sig med att kissa, hälsa på andra hundar, lukta, äta spilld godis eller vad nu man kan hitta på. Det bästa sättet att inte få dessa beteenden är att de aldrig får chansen att utföra dem. Då kommer de inte veta något annat än att vara med er och bubblan ni är i under träningen blir magisk.

En av deltagarna har skrivit i sin blogg om kursen vilket gör att jag inte behöver skriva så mycket :P.

lördagen

https://terrieristernas.wordpress.com/2017/09/05/hoppteknikkurs-lordag-penny/

söndagen

https://terrieristernas.wordpress.com/2017/09/09/hoppteknikkurs-sondag-paddan/

Här är en blandad film av deltagare och övningar.

Swisch har inte fått göra 8-cirkel grid så jag blev väldigt sugen på att göra den efter kursen. Vi åkte till klubben för att slippa att riva ner vår bana som är uppsatt. Jag har inte varit på brukshundklubben på hela sommaren utan tränat på vår egen plan. Han sprätter lite för mycket med bakdelen och behöver samla ihop sig lite mer men annars var han jätteduktig. Det var hans första bakombyte också som inte alls fungerade att göra åt andra hållet. Han har inte tillräckligt med hindersug ännu.

Scoobie för köra med husse tills det blev dags att köra med byten, då fick jag ta över...

Han har ett jämnare flyt men så fort jag ökar min fart åker ett hinder ner...

Förra onsdagen var det Scoobies tur att gå för Malin Elfström. Vi kan väl säga som så att de där s-svängarna där faller allt ribban ofta. Scoobie är så känslig för min fart och energi i de svängarna så det är mitt beteende som ska ändras och fan vad svårt det är att ändra sig själv. Jag måste gå in i de svängarna med ett lugn och sätta fart just när han gör upphoppet för då kan han inte ändra något. Jag kan alltså inte på något sätt utnyttja mitt runt och sticka iväg för att ligga före, för då hör jag ribban falla ner bakom mig. Det kräver mer av mig som förare med timing och ändra energinivå på olika byten. Det är lättare att följa med i hans energinivå än att ändra min till ett passande. Så jag har en hel del att träna på där, men om vi sätter det så blir det också bra. Hans RC över A-hindret var snyggt varje gång och hans dutt på gungan satt alla gånger utom 1. 

Tighta framförbyten är fortfarande inte hans grej fast jag står som en tennsoldat i vägen. Att ta ett extra steg istället för att ta allt i ett endaste bend har han inte kommit till full förståelse för. Så det är bara fortsätta att träna på vårt check, check...

Så äntligen var det dags för Swisch att få gå banträning för Malin Elfström. 

Vi har mestadels bara jobbat med svängar, olika hinder för inlärning och kontaktfälten själva. Korta sekvenser och trippel and dubbel är hans erfarenheter när det gäller banor. I en liten hall är det svårt att bygga typiska 1-banor det blir mer 2 bana i svårighetsnivå.

Det första som var spännande att se var hans beteende inomhus med de andra hundarna. Skulle han skälla? Det var flera raser representerade på kursen och han är mest van att vara med BC. Nappen satt som gjuten och han var tyst genom hela träningen.

Det andra jag var lite nervös över var om han skulle sticka till någon annan av hundarna men det fanns ingen tendens när vi jobbade. Jag till och med kastade bollen väldigt olämpligt vid ett tillfälle framför nosen på en annan hund men Swisch tog bollen och vände och kom tillbaka. All träning med belöningar sitter i. Däremot så fort vi jobbat klart är det koppel på för då blir de andra hundarna intressanta.

Swisch hade svårt för s-svängarna inte själva runt men komma tillbaka över hindret när jag kommer med fart vilket inte är konstigt då vi inte jobbat med kombinationer. Men det svåraste var tunneln som uppenbarade sig framför honom när han väl gjort hoppet och han gjorde sidbyte bakom mig om och om igen fast jag hade både hand och ett här här kommando.

Så efter denna träning blev ett av målen :kunna göra en s-sväng i fart. Vi har tränat det i olika formationer och jag ritade upp den svårighet som fanns på kursen för att ha den som ett slut test om vi klarar det eller inte.

Testet:

I det stora hela är jag jättenöjd med Swisch debut. Han söker linjerna lyssnar på mitt fram och är lite pålitligare när det gäller att hoppa. Han river sällan. Han tappar inte huvudet så fort han börjar springa och han är lättare att köra med än Scoobie när det gäller att själv kunna springa.

Vår andra tränings session när det gäller s-svängar körde vi på en internationell bana från handling 360.

Dag 3 fick Swisch vara med och då fick han träffa Afghaner. Afghaner har ett helt annat språk och rörelsemönster vilket syntes på Swisch han var väldigt fundersam över vad det var som satt där borta.

Vi valde att jobba med betingning och hunden fick sitta halvt bakom ett skynke så han inte skulle gå upp i skall då vi gick ut. Sedan drog vi bort skynket så han fick se den stilla sittande hunden. Jag brukar närma mig sittande men valde inte att göra det denna gång, då han inte riktigt var avslappnad i munnen. Däremot fick hunden röra sig så han skulle få se dess rörelsemöntret.

Nu när jag har tid sitter jag och rensar både mobilen och maikontot och råkade hitta denna. Färdig redigerad och allt. Det var sista tillfället i vår mot sommaren för Malin och Scoobie hade precis fått klar tecken på alla instanser. Vi delade upp och tog det lite lugnare med repetitionerna då han inte byggt upp sina muskler ännu.

Jag trodde att han skulle vara galnare än så men han lyssnade ganska bra faktiskt.

Det var en sekvens som han tog ett hinder konsekvent fast jag gav han en sväng signal så Malin fick ställa sig för.

Jag gottade istället åt min egen utveckling då jag har fullständig kontroll på hunden med min blick, min egen kropp gör det den ska och rumsuppfattning om var jag är och ska... Att svänga och flänga brukar få mig ur balans i rummet liksom.

Jag går just nu hundbeteendevetaren på Hundens hus. Där får vi nörda in oss på hundspråk, möten och hur skapar vi goda möten. Detta var vår andra träff. Utav tre dagar fick Swisch fick vara med på två av dagarna och möta andra hundar i olika konstalationer. Vi filmar analyserar och har teori blandat med olika hundmöten. Jätteroligt och intressant.

Swisch är vad vi ska säga inte helt oproblematisk när det gäller hundmöten. Mycket frustration i det kopplet ända från dag tre ska sägas och han får aldrig gå lös utan går i långlina på våra långpromenader. Han har varit svår att bryta med en väldigt hög aktivitetsnivå när han går igång på en annan hund. Under våren har han haft en hel del passivitetsträning då vi inte tävlat men suttit på tävlingen och haft försäljning. Att göra ingenting är tufft. Säga vad man vill om Pokemon Go men skitbra passivitetsträning har det varit då vi gått omkring i Bro med mobil och hundar och lagt dem och ignorerat dem medan vi spelat på mobilen. Därav lägger sig mina hundar ganska snabbt numera när jag fiskar upp mobilen. Hoppet om att något spännande ska hända dör liksom ;P.

Jag var inte riktigt säker att Swisch skulle klara att vara i miljön på hundens hus med andra hundar nära och ligga i buren och göra ingenting större av tiden. Jag var där 2 timmar innan och passade på att gå på promenad och miljöträna och hade passivitetsträning. Det är inte ofta Swisch får vara själv med mig.

Vi gick först på cafe och till min belåtenhet lade sig han ganska snabbt ner så jag kunde äta min paj ifred. (Det kanske hjälpte att jag fiskade fram mobilen innan pajen kom in.)

Vi såg Anders Bagge spela in ett nytt avsnitt med Hundstallets hundar. Hundstallet ligger precis i närheten av Hundens hus i Åkeshov. Vi hade många hundmöten där vi kunde ta ut avstånd och han kom aldrig upp i skall vilket gjorde matte på glatt humör. Satte mig på en bänk och fiskade upp mobilen och bläddrade lite för passivtetsträningens skull och han lade sig ner.

I buren på hundens hus skötte han sig över förväntan det belv några skall när han hörde andra hundar skälla osv men annars var han lugn och accepeterade att ligga och göra ingenting.

Vi hade tre möten med tre olika hundar. Första mötet med med en hanhund Tios golden. Där var vi ute och höll ett avstånd för att få ett lugnt möte.

Andra mötet bestämde jag mig för när jag sett 4 andra hundar möta en 7 årig Kavkazskaja ovtjarka hane. Vi hade alla lite fördomar mot den hunden men efter att sett den och matte var det den jag vill släppa Swisch lös mot. Den var så lugn och stensäker och cool.

Vi visste att Swisch skulle rusa i hundra knyck fram. Jag hoppades på att han skulle backa lite (någon själbedrift borde han väl ha) innan han började skälla i ansiktet på den andra hunden. Det visade sig att Swisch inte backade här minsann, direkt på och nosa det blev lite stelt då splittade vi och Cilla höll Swischen medan han fick skälla av sig. Den andra hanhunden sket ärtor i att Swisch stod och råskällde i ansiktet på honom. Han var colllugn. Vi väntade på att skallet förändrades och sedan hade vi matning bredvid. Med andra ord fick Swisch en erfarenhet rikare- skälla fungerade inte alls. Han fick ingen reaktion och förhoppningsvis lever detta mötet med honom som en erfarenhet rikare mot en tystare hund.

Här är andra mötet tyvärr är filmningsläget inte det bästa från mobilen min. Filmkameran som användes hade mycket bättre läge.

Tredje mötet skedde med en schäfer tik då använde vi avstånd igen och motbetingning, jag närmade mig sakta och lugnt och inget skall förekom.

Denna kurs var uppenbart svår för mig på somliga ställen då min kropp vägrade göra det jag tänkt och jag fastnade på två olika ställen oförmögen att vara där jag borde vara... Frustrerande minst sagt.

Scoobie tog de muntliga signalerna och gjorde som jag bad om lite rivningar men mindre än jag hade räknat med han har trots allt haft över 3 veckor agilityvila pga sjukdom. Han brukar inte svara så bra på vila utan bli övertaggad den här killen. Han gjorde något väldigt roligt vid tunneln så jag måste bara ha kvar den fadäsen.

Denna gång var det en riktig springbana med långa avstånd och linjer och plötsligt ska man samla ihop sig. Scoobie har svårt för att låta ribborna ligga kvar när jag ger mig iväg så det var en hel del rivningar.