Igår när jag satt och åt frukost såg jag grannkatten komma gåendes in på tomten. För att den inte ska revirpinka vid vår ingång skyndade jag till dörren och shasade samtidigt som jag slog ut med höger arm. Vad jag inte riktigt tänkte på var min hund bakom mig som såg min arm ut och gjorde en rivstart till katten eftersom det var ju det matte gav signal om. Armen används ju både till rutan, apporteringen med dirigeringen. Min hund är ju annars inte alls intresserad av katter då hon är uppvuxen och uppläxad av en. Jag måste säga att det var både fart och presision i hennes utförande.  Jag ropade lite skamsen tillbaka min hund och insåg att det var alldeles för tidigt för matte att kunna se några konsekvenser av sitt handlande denna  morgonen.

Hade lovat Avdelning Stockholm att vara tävlingsledare för elitklassen. Då jag inte har det bästa lokalsinnet och inte litar på vägbeskrivningar tog jag glatt fram min nya bästis GPS och skrev in kordinaterna. Såg till att åka i tid man vill ju ha tid på att förbereda banan och banvandra lite.  ;)

Efter att följ GPS intruktionerna och blev stående i ett bostadsområde inser jag att något har gått fel. Så då grep paniken in, ringde klubbstugan och fick världens längsta och osäkraste vägbeskrivning vilket jag bara uppfattade två saker E4 mot Bromma flygplast. Så jag bär iväg mot Bromma när jag passerar travbanan tycker jag nog att det verkar gå lite långt åt fel håll dessutom tjuter bensinmätaren tomt i tanken snart. Så första bästa macken tanka och fråga om vägen så bär det tillbaka. Efter att hitta tillbaka till Kista ställer jag mig vid gymnasiet så att jag denna gång åtminstonde har ett svar på var jag befinner mig någonstans. Nu svarar en annan som genast kan ge mig riktiga instruktioner. Strax före 9 landade jag, gjorde ordning banan när de hade lottning. När jag var klar stod de alla uppradade fint för start. Någon banvandring var det inte tal om. Bara till att köra.

Det gick trots allt bra endå. När vi är klara och jag går till klubbstugan känner jag igen mig, jo men visst, jag har tävlat här förut. Åkte vilse den gången oxå och fick ringa och de stod och väntade på mig. Därav GPS i julklappen.

Om man tävlar och  planerar att ligga på elitnivå i bruks, lydnad, freestyle eller agility är denna bok något man måste ha i bokhyllan. Med rätt form av träning kan man påverka hundens muskelfibrer för mer uthållighet eller för explosivitet.

Något som alla väl känner till är uppvärmning men något som de flesta av oss slarvar lite med är nedvarvning (eller är det bara jag som slarvat med detta). Lika viktigt för att undvika skador och för att få ut det mesta av träningen. Alltså när träningen är slut ska det varvas ner 15-20 minuter med en promenad i skritt för att påskynda syretransporten ut i muskelaturen, då återhämtar sig muskeleraturen mer effektivt. Därefter kan man stretcha hunden.

Efter fakta delen som är lättläst och intressant kommer sida på sida på inspiration för konditionsträning och uthållighetsträning.

Själv ska jag nu med bokens hjälp göra en träningsplanering för ett tävlingsår med dess toppar noga inplanerade.

Jag hade inga höga förväntningar på rolighetsgraden på denna bok. Men den var faktiskt bitvis mer intressant än förväntat. Första delen gick genom MH och MT hur de olika testen ser ut. Det finns vissa likheter dem emellan så det blir lite väl mycket upprepning på slutet. Andra delen gick igenom de olika testens delar och vad är det meningen att man ska kunna utläsa. Det blev ganska jobbigt att läsa om då mycket blev upprepningar från kapitlet innan eller byggt på ett av de testen som var innan. Del tre var den intressantaste biten att läsa. Här kan man väl säga att påsen knöts ihop med syftet med testen vad man kan utläsa och vad det har för betydelse för för ens egna träning med hunden. Här var det mycket tips som kom in och till min förvåning var de alla uppbyggda på positivförstärkning och negativtstraff. Inte några ledarskapsteorier eller korrigering så långt ögat kunde se.....

Avslutet var uppbyggt på en avhandling av Svartberg om tillförlitligheten på testen och dess resultat.

Nu har jag kastat mig över nästa bok Fysikträning för hund.

Under 6 år har jag testat de flesta färstingmedel med blandade resultat. Det har varit allt från gröna natur halsband, spray, frontline till expot. Nu har jag testat naturmedlet Zx. Då expot har varit det enda fästingmedlet som fungerat 100% för oss har jag varit tvungen att använda det trots att jag egentligen inte velat detta. Det har varit en hel procedur då det ska på med småbarn och katt i huset så att ingen av dessa skulle komma i kontakt med medlet.

Äntligen har jag hittat en ersättare. Under hela denna säsong har jag använt mig av enbart Zx och hon har endast haft en fästing på sig under början av säsongen. Förra veckan kom jag hem med fästingar krypandes på mig men min hund har ingen i pälsen. Vi har varit i skogen och på alla platser där vi annars brukar vara och inga fästingar som vill hoppa på henne. Vi lever på en röd plats på kartan med borrelia smitta och fästingar har verkligen varit en plåga för oss speciellt då vi varit i skogen. Under ett tillfälle kröp 36 fästingar i pälsen på henne. Nu inga. Så jag kan utan att ha några aktier i detta företag rekommendera det!

Igår åkte vi till Strägnes för att hälsa på mina föräldrar som var på Puckingsläger. Till min stora glädje var där en instruktör med två Border Collie gissa vilken färg den ena av dem hade? Just det brun och vit. Båda kom de från Kelliegårdenskennel och var jättemysiga. Nästan översociala, kan man säga det om Border Collie? I vilket fall som helst ställde jag massor av frågor både till honom och frugan om hundarna, kenneln och svaren fick mig att börja snegla åt Skånehållet...

Hon har nämligen får och hjälper en med vallningen.Så nu har vi återigen fått fler på listan jag som trodde att jag bestämt mig.

Igår gick vi ut i skogen och sökte kantareller. Vi hittade 1 liter blekkantareller. Jag har nu skolat in gubben såpass bra att han går bakom oss och när hon markerar ett ställe belönar jag och han plockar dem. Jag transporterar henne bort ett antal meter och släpper henne igen för att fortsätta att leta. Nu jobbar hon mycket mer självständigt och var till och med 15 m bort från oss och letade. Efter 2 timmar i skogen var hon trött och flåsade mer än vad vi gjorde. Har jag hittat en aktivitet som är jobbigare för henne att utöva än för oss tro?

Kantareller är trevliga att hitta!!!

Gott med godis...

är 3,5 cm lång och chockrosa M3-spelare. Nu ska här laddas i bra spring musik. Till och med gubben ville börja springa...

Tur att det är få ute vid 6.00 tiden på morgonen, för jag kommer nog sjunga med i favoritlåtarna, kan skrämma de flesta i skogen.

Idag tränade vi inkallning, rutan, apporteringen med fjärrdirigeringen och dumrutan. Den perfekta störningsträningen med 3 barn som bollade och busade 4 meter ifrån oss. Allt fungerade bra idag. Tur var det, myggen anfallde oss på direkten då vill man inte göra om repetionerna. Passade på att göra en plats med störning efter 2 minuter med en prasslande godispåse bakom henne. Det gick inte att locka upp hennes huvud idag.