För två dagar sedan kom man hem stolt, då han såg en hund på 50 meters avstånd och vände när jag ropade innan linan tog slut. Idag var man inte lika stolt då han fick syn på en katt och drog ut fullt till linans slut och helt enkelt vände sig och kröp ur selen för att fortsätta färden. Det är helt enkelt en pågående process som tar tid att få den inkallning jag vill ha av en hund som har jakt i sig och gör lite som man vill när det passar honom själv.

Vi tränar inkallning varje dag med olika övningar och jag ser försås utvecklingen även om den inte går lika fort som jag önskar. Nu är vår träning fokuserad med störningar och framför allt när han springer ifrån mig. Jag brukar utnyttja Scoobie för att få till situationen. Kampa lite med Scoobie med bollen och släppa och låsas jaga lite och han sätter fart med Swisch tätt efter sig. I början gick det inte att ropa när han hade som mest fart och jagade utan jag fick passa på att ropa när Scoobie trapade av sin fart eller stannat. Men nu kan jag kalla in när han är i full fart långt ifrån. För att han ska ha full fart in till mig tar jag alltid och springer ifrån när jag ropar hans namn. Det har gjort att han nu mera tvärvänder och kommer in i full galopp. Jag brukar utnyttja inkallningarna till att träna handling genom att sätta ut antingen höger eller vänster hand. Den visar vilken sida han ska söka sig till för där droppas bollen. Han har alltid 100 procent rätt på dessa övningar. Jag brukar hinna göra 5-7 inkallningar på långpromenaden på morgonen. Vilket ger ett snitt av 35 inkallningar i veckan.

En annan övning jag arbetat med är att låta en person leka och springa ifrån jag släpper honom och kallar in efter typ halva sträckan. Problemet är att han snabbt lär sig att matte kallar in och snart springer han själv halva sträckan och vänder, eller skiter i att jaga. Så här måste man låta han komma fram till personen och kampa de flesta av tillfällena. Han ska inte kunna förutsäga om matte kallar in eller inte.

I fredags när jag fick min bollkastare har jag finurlat på att utveckla övningen med hjälp av Scoobie. Kastar iväg bollen så Scoobie far iväg med Swisch tätt efter. När han riktigt kommit in i jagande ropar jag. Kallar den pray inkallning på schemat. jag har även en tanke om att låna andras hundar för att generalisera den.

När vi är klara på detta steget då kan vi nog vara redo för att hoppa till suprise steget...

Pray inkallning

Swisch har gått framåt i träningen. Alla belöningar han fått när han ser hundar gör att jag numera kan få kontakt och be om ett sitt. Vi väljer alltid ett lagomt avstånd om det går beroende på vilken hund vi får möta. En hund som skäller och drar och utstrålar energi på håll tar vi mera avstånd till. Han klarar av att sitta och få godis under mötet det är när vi ska gå vidare som all hans energi och frustration behöver få ta vägen någonstans så numera tar jag fram en leksak och vi kampar oss iväg. På så sätt blir det inget skall eller tjuvrusning ut i kopplet mot det håll hunden har passerat oss. All energi får han ut på kampleksaken istället. Jag är glad att kampningen har blivit så stark numera att den kan användas fast hundar är omkring oss vilket gör att fokusen ligger på kampen och inte vad som händer runt omkring oss. Han blir mindre störnings benägen och tål mer. Idag tog jag fram den då vi var på ett trångt passage och på ena sidan hade vi hundrastgård med hund i och staket på andra sidan vilket gjorde det omöjligt att ta ut något avstånd. Vi lekte oss förbi hunden trots att den stod och morrade med en boll i munnen och sprang synligt fram och tillbaka vid staketet. Swisch släppte inte kampleksaken utan fortsatte att leka med mig hela vägen förbi.

Fick igår ett litet tips på inlärningen av höger och vänster som ursprungsvis kommer från Susan Garrett. Då jag kommit en bit på väg så testade jag förstås hur mycket hon bjuder på först innan jag börjar helt från början. Så hon fick stå framför mig, jag sade höger lade till tecknet med handen och väntade på respons. Hon vände direkt upp mot höger och då fick hon ett bra och bollen flög över huvudet på henne. Likadant mot vänster. Gjorde flera gånger och det blev 100%. Det är alltid bra med fler övningar som kan generalisera ett beteende. Jag kan se fortsättningen med att låta henne springa en bit innan bollen kommer vilket kan stärka hennes att inte dra mot mitten när den apporten är mest synlig. Här finns ju inga miljösignaler med till beteendet och det är den stora fördelen tycker jag.

Jag körde vittrringsprov och fjärrdirigering. Är väldigt nöjd inget rullande med pinnen och ett endast ett omtag när hon tar den men jag tror att det inte blir något avdrag från de flesta domare. Fjärrdirigeringen har jag inget att fixa på idag. Friaföljet har vi just nu kvar problemet skall vid backa och stegförflyttningen. Kollar nu på tänkbara datum i oktober att tävla måste ge mig själv en spark därbak.

Det har varit dåligt med träningstillfällen och energin har trytit. Så idag infann sig plötsligt ett tillfälle och orken fanns där. Gick ut med en annorlunda hund helt taggad. Då det inte fanns något att skälla på skällde vi ändå. Matte gick ju med träningsväskan och korv i fickan jiippii. Det gjordes några ärovarv....

Tänk så mycket lagd energi på planering, rätt attityd och belöningar när det lättaste verktyget bara verkar vara att låta bli att träna. Inkallningen som gjordes går inte att beskriva men ni känner väl igen att när man väl tar fram bollen för att belöna farten brukar farten öka lite till. Idag fanns ingen sådan fartökning. Jag kan aldrig minnas att det har hänt förut. Rutan pang. Apporteringen pang. Dumrutan pling. Vad säger man, ska man sluta klaga på att man hinner träna för lite och börja klaga på att man tränar för mycket?

Jobbade med stimuluskontroll på platsbeteendet. Sa nonsensord och efter några misslyckanden började hon vänta och lyssna. Man såg verkligen maskineriet jobba när jag sa ett ord. Ja, idag var vi båda nöjda när vi gick därifrån.

I tre dagar har vi tränat de aktiva bitarna i lydnaden. Allt har fungerat mycket bra. Det brukar ju alltid vara något som strular men...ta i trä.

Rutan har blivit mycket säkrare utförande på, full fart ut och direkt till mitten. Apporteringen med dirigeringen nu går hon ut långt till höger/vänster och går inte mot mitten. Jag har använt mig av större avstånd ett tag mellan apporterna för att få henne att ta riktigt ut mot höger eller vänster och det har fått det att bli bättre. Inkallningarna har hon nu mycket bättre fart än någonsin på. Det fina är hennes tvärstop utan några extra steg. Dumrutan fungerar alldeles perfekt just nu. Ja, vi till och med belönade under transporterna igår istället för direkt efter momentent. Ska kolla efter några tävlingsdatum, om vi inte anmäler oss kommer det aldrig bli några tävlingar och ska vi vara ärliga så kan jag peta i evigheter i detaljer.

Idag var det full fart ut och en rak ingång trots en ruta som var lite på sniskan. Jag blev jätteglad idag när min hund tog vänster apport utan några tveksamheter. Alla apporterna var osynliga och låg under en vit klövermatta. Hon sprang rätt ut på rätt apport. Jag trodde att det skulle bli bakslag men tjii fick jag. Dumrutan fungerar bättre och bättre nu filar vi på 90 graders svängarna så de ska sitta.

Imorgon ska jag ha en klickerintroduktion för en grupp sheltieägare. Det blir agility på grundfärdigheterna. Gun är väldigt imponerad av min hunds slalom och lånade DVD igår. Kul att att man kan imponera med något.....

För att lyckas i din träning måste du ändra ditt beteende för att ändra hundens beteende. Så jag har ändrat i mina belöningar och nu är det aktivitet som belönas och tränas. Mycket dragkramp, idag med 5 olika föremål. En flämtande hund efter träningen men mycket mera fart och nöjdare matte.

Vi körde rutan från kort avstånd några gånger för att sedan utöka avståndet, det är viktigare att hon gör rätt för att behålla farten och säkerheten. Blir hon osäker förloras farten också.

Apporteringen med dirigeringen nu har jag sett var problemet ligger. När hon tar åt höger eller vänster svänger hon inte tillräckligt mycket så hon hamnar 3 meter från mitten apporten. Så jag måste tänka om och träna utan apporter ett tag. Min tanke är att få henne att svänga ut så pass mycket att vänster eller höger apporten är den som är närmast och synligast. Just nu är det mitten apporten och det blir problem när apporterna ligger lite gömda. Då går hon på mitten apporten.

Inkallningen med ställande och läggande är just nu perfekt. Jag kommer att fortsätta att göra raka inkallningar för att behålla farten och slippa de frivilliga ställnadena.

Dumrutan fungerade också bra idag hon plogade lite på slutet men att ha henne så pass laddad då vi tränat inkallning, rutan och apporteringen före, alla fartfyllda moment, gjorde mig bara glad.

Har den senaste veckan haft problem med hennes aktivitets nivå så nu jobbar vi med lite högre aktivitets belöningar. Delat upp momenten i delmoment och kör med högre aktivitet i flera korta pass. Belönar med kamp och lek både innan och efter och så godis efter kampen för att behålla intresset. Det är mycket bättre för att hålla hennes aktivitet nivå och jag blir mycket gladare av att busa med min hund vilket gör att det går ännu bättre för oss. Svårt att sura och busa samtidigt för matte. Är visst ett oförenligt beteende. ;)