Swisch har gått framåt i träningen. Alla belöningar han fått när han ser hundar gör att jag numera kan få kontakt och be om ett sitt. Vi väljer alltid ett lagomt avstånd om det går beroende på vilken hund vi får möta. En hund som skäller och drar och utstrålar energi på håll tar vi mera avstånd till. Han klarar av att sitta och få godis under mötet det är när vi ska gå vidare som all hans energi och frustration behöver få ta vägen någonstans så numera tar jag fram en leksak och vi kampar oss iväg. På så sätt blir det inget skall eller tjuvrusning ut i kopplet mot det håll hunden har passerat oss. All energi får han ut på kampleksaken istället. Jag är glad att kampningen har blivit så stark numera att den kan användas fast hundar är omkring oss vilket gör att fokusen ligger på kampen och inte vad som händer runt omkring oss. Han blir mindre störnings benägen och tål mer. Idag tog jag fram den då vi var på ett trångt passage och på ena sidan hade vi hundrastgård med hund i och staket på andra sidan vilket gjorde det omöjligt att ta ut något avstånd. Vi lekte oss förbi hunden trots att den stod och morrade med en boll i munnen och sprang synligt fram och tillbaka vid staketet. Swisch släppte inte kampleksaken utan fortsatte att leka med mig hela vägen förbi.