Så har vi tävlat på Häverö BK dubbla lopp både i Hoppklass och agilityklass.

Med tanke på värmen så höll vi ihop väldigt bra.

Första loppet var resultatmässigt det bästa då vi kom på 2:placering med 5 fel på en vägran. Det var bara en som nollade sig. Tyvärr var det enda loppet som inte blev filmat denna dag. Svårigheten för oss var sista hindret, då långhoppet var vinklat snett så de snabba hundarna som hoppar långt kom ur linje med det sista hopphindret. Jag vet att Swisch är dålig på att själv rätta upp sig och söka sig till närmsta hopphinder (som de flesta unghundarna är) men det var omöjligt att ligga före då man tidigare måste göra en tight sväng och skicka in i tunneln. Ett sväng kommando från mig skulle han heller inte lyssna så bra på. Det gick inte heller att byta sida för att få med sig hunden åt rätt håll då man hamnade efter, det enda som egentligen hade kunnat fungera var att göra ett bakombyte men han svarar inte så bra på bakombyten.

Agility 1 a

Balansen kom som hinder 2 så jag testade hans sitt kvar riktigt ordentligt genom att gå ut hela vägen och ställa mig 2 meter nedanför kf. Sedan stod jag kvar tills hans kf beteende var gjort. Det är det som han är säkrast på träning dessutom det vi tränat mest på hinder + balans+ hinder igen. Det gick galant. Sedan var det en stjärna och in i tunnel därefter ett slalom som var snedvinklat. Min plan var att inte dalta med ingången och det gjorde vi inte, han tog rätt men orkade inte riktigt hålla sig kvar på pinne 2 utan for ur och hoppade en pinne. Då valde jag att ta in honom och göra det enklare. Sedan slarvade jag med riktningen ur tunnel vilket gjorde att han drog sig närmare mig än vad han egentligen skulle ha gjort. Så jag skett i att han gick in i tunneln och diskade sig då pinnen redan hade ryckt nu var det bara träning…

Hopp 1 b

Vi fick en väldigt fin start jag litade helt på att han skulle kunna ta ingången vilket han gjorde sedan var det ett 90 graders hinder i linje med slalomen. Swischens nemesis…

Vi måste helt enkelt lägga in detta typ av hinder i vår planering, så fort jag såg den på banvandringen visste jag att det var där vi skulle gå bet. Efter tunneln kom en sekvens där många av hundarna trots den linjen som fanns vände sig om mot förarna. Swischen var inget undantag. Jag undrar om det är för att avståndet mellan hindren ligger på 7 m och när vi tränar så tränar man mestadels med 5 meter speciellt på vintern i trånga hallar. Så detta måste vi också lägga in i vår planering avstånd på 7 m mellan hinder och lätt sväng och ligga efter.

I målgången fanns det precis en annan hund så jag tog tillbaka Swisch och han lyssnade, tänk vad workingmode kan göra.

Agility 1B

Vi fick en väldigt fin start med ett framförbyte vilket jag inte hade gjort på banvandringen men diskuterade efterhand med Petra. Det var samma svårighet på slalomen så denna gång valde jag att vara på den ”lättare sidan” och bromsa in genom att stå långt från slalomen stilla för att få honom att bromsa in. Men han klarade inte ingången denna gång heller och då valde jag att diska oss och se det som ett träningstillfälle.  Efter slalomen var det en stjärna som egentligen hade fin linje men ännu en gång drar han åt mitt håll istället för att söka sig framåt självmant… Sedan balansen med ett snyggt kf trots att han fick vobbling på nedfarten. Vilket han inte var ensam om, svängen innan i hindret verkade mer på unghundarna än var vi trodde. Det var många som både for av och började vobbla just på nedfarten. Sedan störde jag hans hoppteknik med min belöningsignal för kf så han rev …

Av 6 agilitylopp har han nu klarat 4 balans nedgångar vilket blir 67%. Det går framåt.

A-hinder 100 %

Slalom ingångar:  12 av 14  86 % en minskning

Hållbarhet: 8 av 14  57 % vilket är en ökning …

Swischens träningsbok är för övrigt full och han har fått en ny. Med olika flikar, RC och slalom har fått en egen flik.

Den 26-27 maj var vi på SSSBK och tävlade och stod och sålde. Det var en fantastisk tävlingshelg. Vi plockade vår första pinne i klass 1 hopp med Swisch.

Det var vårt 7:e lopp och 4:e tävling.

Av 6 lopp har vi haft 83,3 % rätt i slalomingångar och 0 % hållbarhet i slalom. (att han gått ur för tidigt).

Så slalom har tränats ganska flitigt men jag upptäckte ganska snabbt att det inte var bara mer träning som behövdes då slalomingångar och hållbarhet i slalomen ligger på nära 100 % under träningen. Det måste vara något som jag gör annorlunda på tävling som jag inte gör på träning.

På träning får mina hundar alltid sköta ingångarna själv, jag är sällan i närheten. 80% av träningen befinner jag mig antingen på mitten eller på slutet av slalomen när hunden kommer. Det brukar vara det svåraste för hundarna att ta ingången som de ska fast matte befinner sig långt före och speciellt om man är i rörelse.

På tävling hinner man sällan befinna sig före i slalomen men att överträna svårigheter har blivit ett signum för oss.

När han tagit ingångarna brukar jag antingen älga iväg ordentligt för att testa hans gummisnodd i hållbarhet eller använda mig av illusionen av sticka iväg, röra ben och armar mycket men ta små steg så man hamnar före men inte mer än 2-4 meter framför.

Denna teknik använder jag mig av hela tiden när jag tränar, jag går aldrig bredvid hunden i slalomen.

Så var har jag gjort under de 6 loppen vi haft, jag har varit nära slalomen och gått bredvid varje gång.

Så nu var min strategi att göra som på träningen –håll mig borta från ingången så jag hamnar efter och låter han ta ingången själv. Därefter sätter jag fart med illusionen av att sticka. Detta ger han mer tryck i slalomen och han går inte ur.

Alla de 4 loppen vi tävlade i helgen fixade han slalomen galant varje gång. Problemet var löst.

Sedan har det varit gungan och balansen som varit i fokus under träningarna Vi har gjort 4 lopp med gungan varav 50 % lyckade.

Gungan behöver tränas mer och i olika miljöer och kvalitetstestas.

Jag har tränat gungan varje gång men inte kunnat använda olika miljöer. Det är först nu som vi kommit så långt att vi kan kvalitetstesta gungan. Denna träning fortsätter vi med.

Balansen har också varit 4 lopp och ligger på 50%. Vi har tränat mer på rundbanor för att få riktigt med fart då det är där vi behöver få fler säkrare träffar. Vi har en hel del att träna kvar på balansen för att han ska bli säkrare.

26 maj

0 fel placering 1 i Hoppklass1 (ingen film)

disk Agilityklass 1 (ej gungan och balansen) fin handling (ingen film)

27 maj

Agilityklass 1 5 fel (vägran) 3:placering

Av alla lopp vi gjort är nog det här jag är mest stolt över.

Han satte alla kf. Det var en bana med svår handling i. Svängen efter balansen var osjyst.

Antingen skulle man springa på hundens vänstra sida och trycka ut hunden och störa  kontaktfältsbeteende på RC men ha fördelen av att befinna sig på rätt sida när man sedan skulle svänga. Eller befinna sig på andra sidan så hunden fick fritt utrymme på sitt RC och sedan svänga hunden och göra ett fulbyte med baksväng vilket gjorde att de flesta hundar valde att svänga åt fel håll. Jag valde det sista, liksom många med mig speciellt de med RC. Av de 4 lopp jag tävlat i med balans har 3 haft svängar efter balansen. Trots detta gjorde vi ett fint lopp med en vägran på denna sväng.

Hoppklassen gjorde han ett jätte fint lopp i, tills vi kom på slutet då jag var lite för övertydlig med mitt här, här och fick han att gå alldeles för nära mig. Så han missade ett hopphinder pga av detta.

Men det känns verkligen roligt att tävla honom nu.

Idag tävlade vi igen med Swisch. Två lopp först agility sedan hopp.

Jag valde att diska oss vid gungan då Swisch inte gjorde sitt kontaktfältbeteende på första loppet.

Jag har inte tränat gungan sedan förra tävlingen, den har legat på sidan på klubben vilket har gjort att jag inte tränat den. Jag kände mig dessutom nöjd med att förra gången så tog jag om den på första loppet och sedan på andra loppet fungerade det klockrent. Men jag behöver nog ta några diskningar men framförallt åka runt och träna på olika klubbar just gungan, för att han ska generalisera sitt beteende innan detta sitter.

Agilityloppet

+

fokus

sitter stadigt kvar i starten

fin rc träff på balansen

håller sig kvar i slalomen

söker sig till mig vid slutet av banan med stark belöningstänk

-

gungan är inte generaliserad till olika platser ännu

slalomingångar med fart i tävlingsmässig miljö (lyckas inte få honom missa på träningen)

Hopploppet

diskar vi oss när Swisch tar tunneln då jag glömde ge honom en sväng signal på hoppet ...

+

fokus

sitter kvar till signalen ges vid starten, även fast han rycker

tar ett bakombyte

håller sig kvar i slalomet

lyssnar på svängkommandot fast det ligger en tunnel framför

tar sväng och check fast jag springer ifrån

skjuter ifrån med fram och arbetar självständigt vid upploppet

söker sig till mig vid slutet av tävlingen

-

slalomingången

drar sig mot mig fast han får ett fram (träna tunnel, hopp, hopp med ett hinder liknade som detta)

Jag ser en utveckling med slalomet då han nu inte går ur, men nu har vi fått problem med ingångarna istället. Mer slalomträning på schemat alltså. Gungan och fram när jag kommer på efterkälken ska tränas.

Nästa tävling är den 26-27 på Stockholms Södra BK. Så nu har vi två veckor att täppa till våra luckor ;P.

Gurkhoppet 2018 i Västerås.

Nu har Swisch haft premiär både utomhus och i agilityklass. Det var många fjärilar i magen på väg dit. Att bland hundar som går omkring och runt banan plocka av selen och gå iväg med självförtoendet att han väljer agility med mig var inte självklart. Tänk om det finns någon hund som gör utfall precis vid banan när han springer förbi?

Nu har han visat mig att fokusen ligger på arbetet så dag två vaknade vi inte 2 h innan klockan.

Första tävlingsdagen var det 2 lopp i agilityklass. Det var premiär för kontaktfältsbeteende. Första banan byggdes upp och mina ögon höll på att poppa ur. Det var ingen klass 1 bana framför mig. Först de tre hindren i början sweet jesus, sedan tunnel och slalom ganska vanlig fälla men i en agilityklass där har hälften av startfältet bara problem med kf ju kanske lite onödigt. Alla kf med RC var med svängar, tjhoo. Sedan slutet likadant som början. WTF!

Den enda hunden och föraren som hade en snygg start lufsade fram varav föraren hann placera sig för ett blindbyte. Resten av förarna tvingades att sicksacka sig fram i onaturliga linjer. Jag valde ett framförbyte då jag hade möjlighet att placera mig 90 grader från hans avtrampspunkt.Och därefter springa snett ut och hinna göra det bytet men då ska man ha tränat hunden att kunna ta hindret framför sig fast den raka linjen mot dig inte stödjer hundens linje. Det är ju inga oerfarna förare som har tränat det. Vi diskade oss inte så oväntat. Villket vi även skulle ha gjort om banan varit spikrak med ett slalom i sig...

Vi deltagare diskuterade banan och någon sa att det var trendigt av domarna att göra svårare banor just nu. Det hoppas jag verkligen inte stämmer. När ska hundar och förare få vara oerfarna om inte i klass 1. Det finns ju ett syfte med tre svårighetsgrader. Man gör inte agilityn en tjänst genom att bygga svårare klass 1 banor. Antalet "elitförare" i agility är en liten klick mot för normalen och inte är det "agilityeliten" som får agilityn att gå runt. Det är inte de som åker runt och tävlar mest som är funktionärer på alla tävlingar. (Ger plats för några undantag här om det skulle vara så.)

Kort sammanfattning av alla loppen:

plussidan:

bra fokus,

sitter kvar stadigt i start

följsam och lyssnar på svängsignalerna

säkra slalomingångar

tar alla hopphinder säkert 

accepterar ett bakombyte

A-balansen RC beteende

gungan + nosduttar efter att fått göra om den i lopp 1 satt den resten av alla loppen

Att träna på:

slalomteknik vid pinne 4-6 missar en pinne alltid

RC på balansen (lopp 2 som inte var filmat blev det miss vid första tillfället och då diskade vi oss och körde om den)

Sedan gav matte ingen svängsignal ur tunneln och Swisch tog slalomen istället för att lyssna på mattes alldeles för sena här, här där jag stod vid däcket. Så det får jag ta på mig ansvaret för.

Agilitylopp 1a disk

Ingen film på B-loppet men disk där med.

Hoppklass 1 a disk

Hoppklass 1B disk

Efter 2 veckors agilityvila och totalt bloggfrånvaro i 3 veckor pga av tidsbrist är vi tillbaka igen med uppflyttning.

Idag tävlade vi i Ag 2 och tog vår sista pinne som vi behövde och nu är Scoobie uppe i 3:an i båda klasserna. Skönt för det gör det lite enklare med planeringen.

Andra loppet plockade vi också pinne och knep första platsen.

Jag hade glömt mina inneskor och fick springa i strumplästen men det gick bra det med.

A-loppet 0 fel placering 2

B-loppet 0 fel placering 1

Idag gjorde Swisch sin tävlingsdebut i Fagersta Hoppklass1. Det har varit en del fjärilar i magen över denna tävling och då inte över själva tävlandet i sig. Swisch är ju en reaktiv hund som skäller och gör utfall mot andra hundar speciellt nära. Att vara i ett utrymme där det är fullt av hundar med luckor på 1 m är ju inte riktigt vad man drömmer om precis. Men utanför planen är han ju kopplad men innanför planen okopplad och mardrömmen är ju målgången då man springer mot en utgång inga hinder kvar men massa av hundar och förare som står och tittar.

Så det har varit en noggrann planering och genomgång av den som skulle vara mottagare vid målgången ett fler tal gånger.

Sov oroligt på natten och drömde att han gick bananas i ridhuset och folk kom och lade en hand på axeln och sa ska du verkligen tävla med denna typ av hund. 

Han gick verkligen igång bland de andra hundarna och ett tag verkade det vara en sanndröm man drömt, man fick ta tag i selen och dra förbi honom i de små luckorna som fanns, godis tog han knappt så jag testade den inövade ryggsäcken och smek på bröstet och då blev han tyst. En liten lucka in på agilityplanen fanns framför honom och han fick syn på alla hinder och plötsligt var workingmode påkopplat och de andra hundarna inte så intressanta längre.

När vi väl gick in på planen var fokuset riktat åt rätt håll.

Min plan var att ligga lite efter på slalomen eftersom det kom efter däcket. Jag tänkte att det skulle ha en liten bromsande effekt så han hade en chans att hitta ingången men han var förbi slalomen innan jag ens han säga slalom. Så det blev omtagning 2 gånger, sedan diskade vi oss på fel tunnel ingång vilket var slarv från min sida då jag släppte honom lite för tidigt innan han hade låst på rätt öppning. Men samarbetet och teamkänslan fanns och det var en fantastisk känsla att gå i mål med en hund som hade fokus på agilityn.

Hoppklass a lopp

B-loppet 

När vi kom utanför byggnaden var det en helt ny kille som var i kopplet. Han tittade på de andra hundarna utan att gå igång nämvärt och hade bara agility i tankarna. Vi kunde gå in utan en massa skällande och utfall och satte oss med napp i munnen och tittade på en liten glipa in på planen 3 hundar innan.

Vi gick in och körde, allt fungerade fint till slalom ingången kom. Jag stod och valde mellan att stanna upp, låta han sköta ingången själv eller göra ett framförbyte en threadle hand som hjälp in i slalomet på banvandringen. Jag valde att stanna upp och låta han lösa det själv det gick ju sisådär. Vi fick 10 fel då slalomet fick tas om 2 ggr.

Jag är jättenöjd med hans hoppning, hans samarbete fokus.

Nu ska vi ta och träna raka ingångar men sanningsenligt, på träning missar han sällan en slalomingång. Jag har bara tränat på vita pinnar och funderar över var det finns gula pinnar någonstans att träna på. Men slalom efter däcket får vi ta och träna på, hundarna hoppar långt i däcket och kommer väldigt snabbt fram till slalomen vilket gör det ganska svårt. Jag tror att det var många hundar som gjorde fel på det idag.

Det känns som om det ska gå och betinga många hundar= agility. Det ska bli en spännande tävlingssäsong i år iallafall.

Idag har vi tävlat i hoppklass 3 på Stockholms avdelningen. Min kriterie var att stanna upp om något hinder revs och ta tid på mig att ställa upp det och fortsätta sedan. Jag hade också en plan för de två runt som fanns på plan. Det första som skedde var på hinder 3 där följde jag med i rörelsen vilket gör att han inte stressas av att jag sticker iväg. Näst sista hindret gav jag han mer plats för att landa och stannande kvar då jag inte behövde ligga före. Disken skedde pga av dåligt blindbyte men när jag tittar så inser jag att Scoobie hoppar så fruktansvärt långt att han mer eller mer landar nästan jämsides med mig så även om jag varit lite tidigare med mitt byte så kan jag inte lägga in den innan avtrampet över hindret. Det enda jag kunnat gjort är att själv springa ännu snabbare för att hinna lite längre fram.

Jag är trots disken nöjd, då det känns som om vi är ett team och han behöll sin hoppning rakt igenom.