Den 4:e april.

En liten enkel sekvens med sväng på oxern. Scoobie har ju visat att vi behöver lägga en del tid på detta hinder och Swisch han får följa med på den träningsplanen. Jag kunde göra övningen enklare genom att själv inte lägga till rörelse. För Swisch var det tillräckligt svårt i början då han rev ner den högsta punkten. Scoobie klarade den bra, där behöver vi lägga på mer fart och lägga oss i högre stress under övningen.

Just nu har jag världens dyraste kamerastativ. Min pixemrobot krånglar trots att jag laddat och stängt den efter laddning så beter den sig som den är oladdad. Den blinkar och stänger av sig efter 2 sekunder. Så nu används den som traditonellt stativ. 

Den 26 mars gjorde vi vårt 3:e pass. Nu hade vi med vårt anteckningsblock så vi slipper köra på känsla hur det står till.

PNU står så hunden hamnar ganska i mitten så ett val måste göras jag arbetar på andra sidan närmare tunneln så den kan därför bli starkare.

Jag blandade kommando det kunde vara varannan men det kunde också bli 3 likadnana innan det kom ett annat. Vid de tillfällena brukar fel procenten gå upp.

Swisch när det gäller antal lyckade val vid kommando:

tunnel 44%, 50%, 33 %

klättra 63%, 33%, 57 %

Han är säkrare på kommandot klättra just idag än tunnel men jag tror det är en rakare linje till A-hindret än tunneln.

Scoobie

tunnel 60%, 60%

klättra 71%, 67%

Vi får se hur det ser ut vid nästa tillfälle jag ska ha samma bansekvens så det går att jämföra.

Pass 2 den 28 mars

Dokumentationen krånglade då hållaren först lossnade i sitt grepp vilket gjorde att mobilen inte hängde med kameran i filmningen. När jag sedan fixade det, dog tripoddarna lite senare och gps funktionen försvann vilket gjorde att den helt enkelt filmade åt ett annat håll. Så 2 pass men inte ett tredje pass utan att ladda för notering till tränaren. 

Jag hade PNU  på ett sådant sätt att de måste mer eller mindre korsa tunnel för att ta A-hindret och Scoobie visade att det var alldeles för svårt att börja med så jag flyttade till mer rakt och sedan tillbaka när han klarade det. Det blev aldrig filmat dock. Boken glömdes hemma så procent kunde varken räknas ut under tiden eller efteråt så här får jag bara gå på känslan.

Scoobie börjar lyssna bättre och gjorde få fel på slutet.

Swisch hade inte samma svårighet och jag upplevde det mer som att han faktiskt börjar lyssna än bara springer och upprepar det sista han gjort. Men det är fortfarande en hög fel procent på den mannen. Det här att lyssna på muntliga signaler är svårt för den mannen.

Det var ett tag sedan vi körde kontaktfältshindren och på banträningen slarvade Swisch på gungan. Så vi passade på att ta fram den efter slalompasset och gjorde ett snabbt pass där jag hade fart och fortsatte att springa. Men på träning fuskar vi inte minsann. Scoobie fick köra med Alva.

Vi fortsätter på att underhålla för Scobbie och träna för Swischens del på runt efter tunnel. Mer och mer fasar jag ut mig själv så jag ska kunna göra det på avstånd. Ett bra och självständigt runt kommer man alltid någongång behöva vid något tillfälle...

Plockade fram den senaste banan vi körde för Malin och tog den sekvensen med slalom som var omöjlig för swischen att göra. Jag testade först om den var möjlig att göra utan någon fart men självständigt och det visade han klart och tydligt att det var fortfarande svårt. Så då var min B-plan att arbeta med threadle hand som hjälp. Jag tog det stegvis med ingen fart till början och sedan lade jag på hindret och sedan med fart från tunnel och sedan hela sekvensen. Det var en hel del omgångar innan han klarade det. Scoobie satte den på första försöket...

Fredagens träning hann vi även med ett pass uthållighet i slalom och ett med ingångar. Swisch fick Scoobie som ytterligare störning på slutet. Nästa slalompass vi gör kommer jag plocka sekvensen från Malins banträning för den var omöjlig att få honom att ta. Så den vill vi ha och träna på..

Passade på med ett kort pass runt med fart då den korta sekvensbanan passade för det. Då hindret står framför tunneln kan man göra det lättare genom att flytta det. Men jag ville denna gång arbeta med det muntliga kommandot och göra det lite svårare. Jag behövde hjälpa till med linjen genom att stå före när han kom ut i tunneln men jag ser till att komma senare och senare till slut kan han inte få stöd av mina fötter och kropp längre utan hör bara min muntliga signal från tunneln.

Scoobie tar som vanligt runt från fel håll WTF.