Nu när Scoobie är under vila får han vara hos husse i Västerås permanent. Han gör allt till 200 % om det är från att få varsågod till matskålen på 30 cm avstånd eller annat så svarvas det i parketten. Det är en inställning som jag älskar hos honom i normala fall men nu när han ska ta det lugnt med tassen blir man lite gråhårig. Så för att förenkla har vi separerat de två och Swischen har fått vara med mig ensam. Det har varit nyttigt för honom att bygga lite eget självförtroende med på promenaderna. Så nu har vi passat på att jobba med hundmöten och inkallningen utöver agilityträningen.

Vi har testat kaninjakten. Den fungerar perfekt. Fick fram den reaktionen jag ville. Han stack mot den och blockerade sig vid första tillfället precis som han brukar ha en tendens att göra irl. Sedan blev det reaktion och han tänker sticka och jag fick han att komma tillbaka. Så nu kommer vi att rigga denna i olika miljöer och träna.

På morgonen skvallertränar vi harar. Även om han fortfarande går upp i stressnivå så har han kommit till att sluta skälla på dem. Lika med katter. Förut var det reaktion, sticker-skällande när repet tog slut. Nu är det reaktion, sticker tittar och vänder om utan skall. Till 30 % kan jag få honom att vända på signal.

Stonegame