Jag har inte bloggat på länge. Sista tävlingen var katastrofal då det som inte fick hända hände. Jag åkte hem ledsen, arg och besviken på mig själv. Vilket var extra jobbigt då flera klubbkamrater gjorde så fina lopp så jag tvingade mig själv att glädjas först med dem, innan jag lät mig själv hamna i de mörka dystra tankarna. Vi har gjort så många tävlingar ihop och vi sänkte garden på slutet känner jag. Min mottagare stod och filmade loppet när fokuset egentligen skulle ha varit riktad mot att ta emot min hund. Så han stod med mobilkameran i handen när min hundpasserade sista hindret och fortsatte mot en annan hanhund snett bakom om honom och gick till attack. På filmen kan man höra hundskall om det var den som skällde till där eller inte är svårt att avgöra. Inget blodvite dock men vilka men den andre hunden fick, vet vi ju inget om.

Jag låg flera nätter och grämde mig över detta och om utloppet hade varit annorlunda om vi gjort annorlunda? Ska jag sluta tävla med denna hund, ska vi välja en annan sport där han är ensam eller kan vara kopplad på banan? Kan jag lita på att det räcker med att ha en mottagare…

Självförtroende fick sig ett törn på flera nivåer.

Swischen har fått ett annat beteende på slutet av banan numera och det är att leta efter sin leksak. Detta upplevde jag positivt i början då han inte alls ville kampa när vi kommit i mål när vi startade att tävla. Men kontentan av detta är att han drar mot målfållan mer än som förut att söka upp mig. Så nu blir det godbye belöningsplacering alla belöningar serveras från mamma med en belöningssignal som jag kan använda mig av på tävling som ska få honom att komma tillbaka till mig är tanken.

Dessutom hoppade han med sin konstiga teknik igen på sitt första lopp. Det var först när någon kommenterade att domaren hade maxat hopphöjden jag insåg att det är nog där vi har orsaken bakom problemet. Jag tränar alltid på 50 cm. Man vill ju vara så skonsam som möjligt för hunden men det gör också att han inte har någon erfarenhet att hoppa på 55 med handling och rörelse. På hoppteknik brukar vi ha högre med avtrampsövningarna men det är ändå inte samma sak.

Denna händelse har medfört att jag inte tränat lika mycket agility som vanligt. Dessutom är hösten över oss och jag hatar hösten. Mörkret gör mig trött och väcker innesittaren och min inre soffliggare till liv.

Så för att väcka någon sorts lust till att träna har jag skrivit planer på vad som behöver tränas på under vintern. Dessutom köpt en present till mig som förhoppningsvis ska underlätta dokumentationen av träningen. Mer om detta när den kommer.

Detta är vad vi ska lägga fokus på under vintern:

avslutat bana

söka sig till matte

muntliga kommandon- fram, sväng, li,la och runt

jag vill att de ska vara självständiga utan att han har några kropprörelse från mig att gå på så jag tränar dem stilla stående bakom honom till att börja med

slalom-självständiga ingångar från tunnelöppningar, uthållighet då jag kan göra vad jag vill framför och bakom slalomen

RC-träning

Med tunnel vid uppfarten, med muntliga kommandon som styrning, tighta svängar

Hoppträning på 55 cm

Blindbyten och bakombyten

Tighta svängar vid tunnlar

90 graders svängar ur tunnlar med fart

Tävlingsstatistik:

slalomingångar: 36/44= 82% ökat

slalom uthållighet: 37/44=84% minskat

Balans: 17/21= 81% minskat

Gungan: 8/12= 65% ökat

A-hinder: 18/18=100%

Rivningar:3/10 30 % minskat

lopp 1

lopp 2