Idag gjorde Swisch sin tävlingsdebut i Fagersta Hoppklass1. Det har varit en del fjärilar i magen över denna tävling och då inte över själva tävlandet i sig. Swisch är ju en reaktiv hund som skäller och gör utfall mot andra hundar speciellt nära. Att vara i ett utrymme där det är fullt av hundar med luckor på 1 m är ju inte riktigt vad man drömmer om precis. Men utanför planen är han ju kopplad men innanför planen okopplad och mardrömmen är ju målgången då man springer mot en utgång inga hinder kvar men massa av hundar och förare som står och tittar.

Så det har varit en noggrann planering och genomgång av den som skulle vara mottagare vid målgången ett fler tal gånger.

Sov oroligt på natten och drömde att han gick bananas i ridhuset och folk kom och lade en hand på axeln och sa ska du verkligen tävla med denna typ av hund. 

Han gick verkligen igång bland de andra hundarna och ett tag verkade det vara en sanndröm man drömt, man fick ta tag i selen och dra förbi honom i de små luckorna som fanns, godis tog han knappt så jag testade den inövade ryggsäcken och smek på bröstet och då blev han tyst. En liten lucka in på agilityplanen fanns framför honom och han fick syn på alla hinder och plötsligt var workingmode påkopplat och de andra hundarna inte så intressanta längre.

När vi väl gick in på planen var fokuset riktat åt rätt håll.

Min plan var att ligga lite efter på slalomen eftersom det kom efter däcket. Jag tänkte att det skulle ha en liten bromsande effekt så han hade en chans att hitta ingången men han var förbi slalomen innan jag ens han säga slalom. Så det blev omtagning 2 gånger, sedan diskade vi oss på fel tunnel ingång vilket var slarv från min sida då jag släppte honom lite för tidigt innan han hade låst på rätt öppning. Men samarbetet och teamkänslan fanns och det var en fantastisk känsla att gå i mål med en hund som hade fokus på agilityn.

Hoppklass a lopp

B-loppet 

När vi kom utanför byggnaden var det en helt ny kille som var i kopplet. Han tittade på de andra hundarna utan att gå igång nämvärt och hade bara agility i tankarna. Vi kunde gå in utan en massa skällande och utfall och satte oss med napp i munnen och tittade på en liten glipa in på planen 3 hundar innan.

Vi gick in och körde, allt fungerade fint till slalom ingången kom. Jag stod och valde mellan att stanna upp, låta han sköta ingången själv eller göra ett framförbyte en threadle hand som hjälp in i slalomet på banvandringen. Jag valde att stanna upp och låta han lösa det själv det gick ju sisådär. Vi fick 10 fel då slalomet fick tas om 2 ggr.

Jag är jättenöjd med hans hoppning, hans samarbete fokus.

Nu ska vi ta och träna raka ingångar men sanningsenligt, på träning missar han sällan en slalomingång. Jag har bara tränat på vita pinnar och funderar över var det finns gula pinnar någonstans att träna på. Men slalom efter däcket får vi ta och träna på, hundarna hoppar långt i däcket och kommer väldigt snabbt fram till slalomen vilket gör det ganska svårt. Jag tror att det var många hundar som gjorde fel på det idag.

Det känns som om det ska gå och betinga många hundar= agility. Det ska bli en spännande tävlingssäsong i år iallafall.