Det har varit dåligt med träningstillfällen och energin har trytit. Så idag infann sig plötsligt ett tillfälle och orken fanns där. Gick ut med en annorlunda hund helt taggad. Då det inte fanns något att skälla på skällde vi ändå. Matte gick ju med träningsväskan och korv i fickan jiippii. Det gjordes några ärovarv....

Tänk så mycket lagd energi på planering, rätt attityd och belöningar när det lättaste verktyget bara verkar vara att låta bli att träna. Inkallningen som gjordes går inte att beskriva men ni känner väl igen att när man väl tar fram bollen för att belöna farten brukar farten öka lite till. Idag fanns ingen sådan fartökning. Jag kan aldrig minnas att det har hänt förut. Rutan pang. Apporteringen pang. Dumrutan pling. Vad säger man, ska man sluta klaga på att man hinner träna för lite och börja klaga på att man tränar för mycket?

Jobbade med stimuluskontroll på platsbeteendet. Sa nonsensord och efter några misslyckanden började hon vänta och lyssna. Man såg verkligen maskineriet jobba när jag sa ett ord. Ja, idag var vi båda nöjda när vi gick därifrån.